tag:blogger.com,1999:blog-5937896276191401962024-02-07T06:19:28.900+01:00BiblioteKarinHär samlar jag mina texter som publicerats tidigare, framför allt på <a href="http://www.werock.se/">Werock</a> och <a href="http://www.werock.se/">Bandit Rock</a>.Unknownnoreply@blogger.comBlogger95125tag:blogger.com,1999:blog-593789627619140196.post-13818190501999630602012-03-10T17:58:00.001+01:002012-03-10T17:58:00.129+01:00DJERV - "Djerv"<i><a href="http://www.werock.se/Recension/visarec.php?id=633" target="blank"><span style="font-size: 85%;">Tidigare publicerad på WeRock.se 14 juli 2011</span></a></i><br />
<h4>DJERV - "Djerv"</h4><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjNG_LIi-SJ3qRmD_68ZTPx2VU7gc8LKAK0ANMhD1c0Qj-GGp9KOqKFHYnD_QAxSaookyxU82jId8ZD5NTYBdBzs1Ov4AeDFpg6zc-7_UHiOVDYA9UFgCt5OXrBur3Cf4nAXcOGYTAkYSI/s1600/djerv.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="200" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjNG_LIi-SJ3qRmD_68ZTPx2VU7gc8LKAK0ANMhD1c0Qj-GGp9KOqKFHYnD_QAxSaookyxU82jId8ZD5NTYBdBzs1Ov4AeDFpg6zc-7_UHiOVDYA9UFgCt5OXrBur3Cf4nAXcOGYTAkYSI/s200/djerv.jpg" width="200" /></a></div>Agnete Kjølsrud har en benådad röst som ljuder ömsom klar som vatten, ömsom hård som is och emellanåt vass som krossat glas. Efter succégästandet på DIMMU BORGIRs senaste giv ”Abrahadabra” kommer hon nu i egen rätt under bandnamnet DJERV tillsammans med slagverkaren Erlend Gjerde, tidigare i STONEGARD, samt gitarristen Stian Kårstad som även spelar i black metal-bandet TRELLDOM med bland andra Gaahl. Medlemmarnas skilda bakgrund är säkert en av grunderna till att bandet framgångsrikt leker fritt i det musikaliska gränslandet mellan rock, heavy metal och black metal.<br />
<br />
DJERVs självbetitlade debutalbumet har några urstarka låtar såsom inledande <em>Madman</em> tillika förstasingel, samt <em>Headstone</em> och <em>Ladder to the Moon</em>, medan andra spår inte fullt ut har den styrka i låtarna som behövs för matchning med Kjølsruds röstkrafter och musikernas skicklighet. Något av energin går förlorad någonstans på vägen under skivans nio spår.<br />
<br />
Således utmärkta insatser av bandets musiker, men ett stundom något svagt låtmaterial gör att jag inte delar ut de allra högsta betygen – denna gång. Räkna dock lugnt med att vi får höra mer av Agnete Kjølsrud och DJERV i framtiden, vilket finns all anledning att se fram emot.<br />
<br />
<br />
Betyg: 7/10<br />
<br />
/BiblioteKarinUnknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-593789627619140196.post-6618173237132584332012-03-05T08:00:00.000+01:002012-03-05T08:00:06.132+01:00IN FLAMES – ”Sounds of a Playground Fading”<i><a href="http://www.werock.se/Recension/visarec.php?id=629" target="blank"><span style="font-size: 85%;">Tidigare publicerad på WeRock.se 1 juli 2011</span></a></i><br />
<h4>IN FLAMES – ”Sounds of a Playground Fading”</h4><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiIVuken3Rwu4cTtAOxN1EBLZGH2j56x12VliN4vlUVDpEng-T-eooZBKywMxSKT6v_bceLglm2WJHbxcnPIGguVk2gFmOnsA9q6FM_461UnewuQXUHTKReqetxvWWFJ80MXYo87sozbFw/s1600/In_Flames_SOAPF.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="200" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiIVuken3Rwu4cTtAOxN1EBLZGH2j56x12VliN4vlUVDpEng-T-eooZBKywMxSKT6v_bceLglm2WJHbxcnPIGguVk2gFmOnsA9q6FM_461UnewuQXUHTKReqetxvWWFJ80MXYo87sozbFw/s200/In_Flames_SOAPF.jpg" width="200" /></a></div>De gör det igen. IN FLAMES tar ut svängarna ordentligt och tar oss med på en spännande och högst omväxlande resa med detta sitt tionde album i ordningen, och det första utan gitarristen och grundaren Jesper Strömblad. Bandets historia i den melodiska metal-skolan bärs upp med den äran, men framför allt utvecklar IN FLAMES, nu med Björn Gelotte och Anders Fridén som kvarvarande låtskrivare, sitt alldeles egna sound ytterligare ett steg, och under en timmes tid och i tretton spår bjuds på en variationsrikedom som gör ”Sounds of a Playground Fading” till en platta som gärna spelas varv efter varv efter varv, utan att det på något sätt bli tjatigt.<br />
<br />
Temat för albumets lyrik grundar sig, vilket Fridén nämnt explicit i intervjuer, i insikten att det idag finns mycket få oexploaterade områden kvar på jorden samtidigt som vi vet att hoten mot vår värld ökar. Hur denna kunskap påverkar mänskligheten och den enskilda individen, vad vi gör med vetskapen att tiden rinner ut, detta är det koncept kring vilket texterna roterar och utspelar sig. (”<em>We are ghosts of the concrete world, Genetic codes of a dying breed</em>”)<br />
<br />
Musikaliskt drar och spänner flera av albumets spår åt ganska vitt skilda håll, men banden brister aldrig. Här finner vi mer traditionella IN FLAMES-låtar som det inledande titelspåret, <i>The Puzzel</i> och urladdningen <i>Darker Times</i>, men också små överraskande stycken som ”spöklåten” <i>The Attic</i> och den knarrande, orgeltrampande och talade <i>Jesters Door</i>. Anders Fridén prövar ytterligare sina vingar när det gäller sången och röstbredden är imponerande stor, alltifrån det sedvanliga relativt ljusa growlet, med Fridén-klassiskt stundom framspottad artikulation, och den lätt igenkännliga något nasala rensången, över till nya vokala arenor såsom i den helt igenom ”growl-fria” <i>Ropes</i> eller det djupare röstläget i rensångspartierna i <i>All for Me</i>.<br />
<br />
Musikerna då? Ja alltså, det är inte annat att säga än; excellent arbete rakt igenom. Lyssna bara till Daniel Svenssons trumarbete i <i>Enter Tragedy</i> eller <i>Deliver Us</i> - eller egentligen precis vilket spår du än väljer. Bas och gitarr hanteras precis så skickligt som Peter Iwers och bandets gitarrister sedan länge skämt bort oss med, och spelglädjen lyser ännu intakt hos dessa musiker med snart två decennier och tio album i ryggsäcken. Björn Gelotte som både är huvudupphovsman till musiken och ensam står för gitarrspelet, ska ta åt sig en stor del av äran för ett rent superbt slutresultat. Detta är ett album att famna, ta till sig och älska både bit för bit och som helhet.<br />
<br />
Att utse några låtar till favoriter eller plattans bästa blir närmast bara en lek med ord, men just nu är jag väldigt svag för den både musikaliskt och textmässigt vackra <i>Where the Dead Ships Dwell</i> men också den nämnda <i>All for Me</i> med <i>su-ve-ränt</i> trummande och som sagt Fridén i ett röstomfång som ger sköna rysningar. Prickarna över i-na i helheten heter naturligtvis också producenten Robert Laghi och den av IN FLAMES sedan länge nyttjade keyboardisten Örjan Örnkloos tjänster, vars detaljer läggs som spritsad kristyr i lagom lockande doser på toppen av kakan.<br />
<br />
Spännande blir också att höra dessa låtar live så småningom. Jag tror inte vi kommer få uppleva det, därtill är vi fans generellt för konservativa, men en dröm vore att höra hela denna platta framföras live på en konsert framöver. Det skulle helt säkert bli fantastiskt.<br />
<br />
Betyg: 9/10<br />
<br />
/ BiblioteKarinUnknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-593789627619140196.post-6081394810335758862012-03-03T17:48:00.000+01:002012-03-03T17:48:50.244+01:00THOSE LEFT BEHIND - "Horror Classics And Other Tributes To The Dark Side"<i><a href="http://www.werock.se/Recension/visarec.php?id=623" target="blank"><span style="font-size: 85%;">Tidigare publicerad på WeRock.se 1 juni 2011</span></a></i><br />
<h4>THOSE LEFT BEHIND - "Horror Classics And Other Tributes To The Dark Side"</h4><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiKNV_10Hf76Tvhqhs9V3704clwv-jXPUtQs_VGZ1NXI0P8ZCy2toSXBn7aWPxxnNQX6kNkgbhKpgWS9KnJ8eX92RMUx5rzUa5O4MchMbKR8h66lZop19g-thK0upCHEFbjFtwqttHRopU/s1600/ThoseLeftBehind.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="195" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiKNV_10Hf76Tvhqhs9V3704clwv-jXPUtQs_VGZ1NXI0P8ZCy2toSXBn7aWPxxnNQX6kNkgbhKpgWS9KnJ8eX92RMUx5rzUa5O4MchMbKR8h66lZop19g-thK0upCHEFbjFtwqttHRopU/s200/ThoseLeftBehind.jpg" width="200" /></a></div>Han gör <i>alltid</i> bra grejer. Multimusikern, producenten, sångaren och låtskrivaren Ole Alexander Myrholt är en oförliknelig idémaskin och musikskapare som rör sig fjäderlätt inom och mellan hårdrockens tyngre genrer och har full kontroll över det han låter ut till folket. Denna senaste giv sker i konstellationen THOSE LEFT BEHIND med deklarationen ”old school death metal the way it was meant to be”. Debutalbumet ”Horror Classics And Other Tributes To The Dark Side” är en mix av egna låtar och ett antal covers. Plattan genomsyras av ett skräckfilmstema och samplingar från olika filmer dyker upp lite varstans.<br />
<br />
Mest överraskande av coverversionerna är nog BEACH BOYS-låten <i>Surfin USA</i>, medan låtarna av NAPALM DEATH, <i>Social Sterility</i>, och SEPULTURA, <i>Warriors Of Death</i>, på ett mer naturligt sätt stämmer in i det egna låtmaterialet. Favoriter är dock de egenskrivna spåren <i>Fatal Attraction, A Bottle of Wine And A Bucket of Blood</i> och <i>Mutilation Real</i>, men också den instrumentala norskbetitlade <i>Selektive Serotoninreopptakshemmere</i>. Och helt oavsett vilken låt det gäller blir jag trollbunden av sångaren Myrholt. Den mannens röst har en magisk och manisk klang, oavsett om han som här dödsgrowlar, skriker i black metal-bandet TREMOR eller, vilket senare skivsläpp visat fina prov på, sjunger rensång.<br />
<br />
Filmtemat i albumet går mig tyvärr ganska mycket förbi då jag varken är en stor skräckfilmsfantast eller cineast över huvud taget. Jag känner att jag missar en dimension och t o m blir lite irriterad över alla samplingar som istället för att fördjupa endast känns störande. Därmed blir albumet lite mer svårtillgängligt och jag kan inte dela ut de allra högsta betygen vilket annars kunde varit aktuellt, men helt klart är detta en platta att införskaffa för alla som gillar gammaldags dödsmetall - med skruvat tema.<br />
<br />
Betyg: 8/10<br />
<br />
/BiblioteKarinUnknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-593789627619140196.post-40854154881206074872012-01-27T17:51:00.000+01:002012-01-27T17:51:04.332+01:00SAMAEL – ”Lux Mundi”<i><a href="http://www.werock.se/Recension/visarec.php?id=613" target="blank"><span style="font-size: 85%;">Tidigare publicerad på WeRock.se 1 maj 2011</span></a></i><br />
<h4>SAMAEL – ”Lux Mundi”</h4><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg23VEJCkdNdGcIiE4R6xtCly7SP8dxlL2i1YkbmHTYC_YiRzEPOHIjWmpyoIBNsia74DOZhwki2eGe490E9c0AZaiQJyr4Ejq3xv_2tNCJaJFXt4Ad0gWmtotHnXdJ_2WjrQPJTE2rFPk/s1600/samael2011.png" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" height="200" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg23VEJCkdNdGcIiE4R6xtCly7SP8dxlL2i1YkbmHTYC_YiRzEPOHIjWmpyoIBNsia74DOZhwki2eGe490E9c0AZaiQJyr4Ejq3xv_2tNCJaJFXt4Ad0gWmtotHnXdJ_2WjrQPJTE2rFPk/s200/samael2011.png" width="200" /></a></div>”Lux Mundi” är schweiziska SAMAELs tionde studioalbum och ges ut nu på detta bandets tjugofjärde verksamhetsår. Under årens lopp har SAMAEL experimenterat med diverse ljudbilder inom hårdrockens sfär och alltid haft ett gott öga till elektroniska musikstilar. Här är inte keyboardens insatser ett komplement till den traditionella rocksättningen, som i många andra hårdrocksband, här är detta snarare grundbulten tillsammans med låtmaterialet och Vorphs sång.<br />
<br />
Förra given, 2009 års ”Above”, var en bra plattan men ändå lite av en besvikelse, då förväntningarna var stora bland annat efter att det utlovats ett SAMAEL med ”mer black metal-sound än på länge”. Däremot var nyfikenheten kanske än större inför ”Lux Mundi”, också efter att vi redan i höstas kunnat lyssna till nyckelspåret <i>Antigod</i>, vilket släpptes som ett minialbum tillsammans med några ny- och liveinspelningar av tidigare material, också <a href="http://www.werock.se/Recension/visarec.php?id=537" target="_blank">recenserad på WeRock.</a><br />
<br />
Texterna på ”Lux Mundi” rör sig inte helt oväntat kring antireligiösa teman (t ex i tidigare nämnda <i>Antigod</i>) men också frågor om krig (<i>Of War</i>), vår syn på odödlighet (<i>For A Thousand Years</i>) och pengars värde (<i>In Gold We Trust</i>). Varje låt har något eget att säga, både musikaliskt och lyrikmässigt, och samtidigt är plattan en gjuten helhet och musiken, både simpel och intelligent, är njutbar på alla plan. Det som hindrar mig att dela ut de allra högsta betygen är att jag ändå saknar en eller flera riktigt, riktigt slagkraftiga låtar, de där spåren som skulle sticka ut ur den högkompetenta helheten. Men det är ingen tvekan om att detta är en riktig höjdarplatta för alla som följt SAMAEL under deras långa karriär, och helt säkert även för många nytillkomna intresserade. Om man bara har nyfikenheten kvar.<br />
<br />
Betyg: 8/10Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-593789627619140196.post-28106083717046189692012-01-04T06:48:00.000+01:002012-01-04T06:48:00.811+01:00Black Oak - S/T (EP)<i><a href="http://www.werock.se/Recension/visarec.php?id=604" target="blank"><span style="font-size: 85%;">Tidigare publicerad på WeRock.se 16 april 2011</span></a></i><br />
<h4>BLACK OAK - ”Black Oak” (EP)</h4><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgQEa_IQoWaAvjZtPIX4tpD7mHkJrRuSmZtYJOTNFOqHW7IVuuS4K3i_-sqrDs-dhSaSGlqWJrCzDjam0o1_qX5De_HAeZpKNs-FDkzDthU5QNjndrDQ6YXhO7OndWZ5EZFNTbBHnxi4c4/s1600/blackoak.jpg" imageanchor="1" style="clear:right; float:right; margin-left:1em; margin-bottom:1em"><img border="0" height="200" width="200" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgQEa_IQoWaAvjZtPIX4tpD7mHkJrRuSmZtYJOTNFOqHW7IVuuS4K3i_-sqrDs-dhSaSGlqWJrCzDjam0o1_qX5De_HAeZpKNs-FDkzDthU5QNjndrDQ6YXhO7OndWZ5EZFNTbBHnxi4c4/s200/blackoak.jpg" /></a></div>Att man efter bara ett par tre lyssningar går och nynnar på skivans låtar brukar nästan alltid vara ett stort plus. Nästan alltid säger jag, för ibland kan det innebära att musiken är av det insmickrande klistriga slaget som inte vill lämna hjärnbarken hur mycket du än vill bli av med den. Så är definitivt inte fallet med BLACK OAKs självbetitlade debut-EP.<br />
<br />
Jag ska erkänna att det är med en aning skepsis jag närmar mig Stockholmsbandets musik som de själva benämner progressiv metal/rock och som jag själv har väldigt svårt att genrebestämma. Att mixa genrer och experimentera vilt kan riskera att resultera i viss karaktärslöshet, om man inte har musikalisk täckning för vad man gör. Detta visar sig dock BLACK OAK ha, både musikalitet och framför allt musikalisk integritet i förvånansvärt hög grad. Förvånansvärt med tanke på att detta är bandets första skivsläpp.<br />
<br />
EP:n inleds med tvåminutersintrot <i>Prescence</i>, som först inte bådar riktigt gott. Effekter, märkliga ljud och mänskliga röster utan ord(?) är inget som normalt lockar mig till fortsatt lyssning. Dock svänger denna känsla tvärt när den första ”riktiga” låten tar plats i högtalarna. <i>How Does It Feel To Live Like It´s Too Late</i> drar igång med snygga gitarrslingor och sirligt trumspel. Därefter presenterar sig bandets huvudsångare, Samuéla Burenstrand, men sin stora imponerande röst. Burenstrand tar oss med på en vokal resa med skönaste skönsång, grymmaste growl och en fruktansvärd stilsäkerhet i allt vad hon gör. Värt att veta är att Burenstrand ”till vardags” sjunger jazz i storband, och vissa jazzinfluenser kan faktiskt spåras även i BLACK OAKs produktion, men om jag finge bestämma lägger hon detta gebit åt sidan, och ägnar sig helt åt hårdrocken i fortsättningen. Det här är en röst att ta vara på och hålla ett öga på i framtiden.<br />
<br />
<i>Our Time is Now</i> är lika spännande och oförutsägbar som föregående spår, men det är i och med <i>City Lights</i> som BLACK OAK stormar fram som helhet och intar mitt hjärta. Avslutande <i>Loop Of Oy</i> blir accenten över hela kalaset och nu, nu är jag i stämning och redo att åter ta mig an introt, för att därefter med ett glädjefullt leende lyssna igenom hela femspårs-EPn än en gång.<br />
<br />
Som producenter för albumet står Niklas Olsson, Hugo Tigenius och bandet själva och skivan är mastrad i Cutting Room av Mats “Limpan” Lindfors. För att vara en debut-EP är hela plattan otvetydigt professionell, både i låtskrivande, musicerande och produktion. Jag både önskar och tror att BLACK OAK når långt ut med sin sköna, friskt vågade och genuint proffsiga musik.<br />
<br />
Betyg: 7/10Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-593789627619140196.post-51972730646456664702012-01-03T06:46:00.001+01:002012-01-03T06:47:43.706+01:00INSENSE - ”Burn In Beautiful Fire”</<i><a href="http://www.werock.se/Recension/visarec.php?id=593" target="blank"><span style="font-size: 85%;">Tidigare publicerad på WeRock.se 1 april 2011</span></a></i><br />
<h4>INSENSE - ”Burn In Beautiful Fire”</h4><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg7Jh8beGW9M9EviXlVDxbASgO_Ew4Z1bsUoKqmkEko5DEhZ3vdE1_fD-r1HUntdiNxlVbH9xb_hLi4cTSJO_lB135flcT1VaS1V_N1VIkusDKTtifbhJn_0WhafgUjZhnOmt_9Qi0LCwg/s1600/InsenseCover.jpg" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" height="200" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg7Jh8beGW9M9EviXlVDxbASgO_Ew4Z1bsUoKqmkEko5DEhZ3vdE1_fD-r1HUntdiNxlVbH9xb_hLi4cTSJO_lB135flcT1VaS1V_N1VIkusDKTtifbhJn_0WhafgUjZhnOmt_9Qi0LCwg/s200/InsenseCover.jpg" width="200" /></a></div><i>Norsk hårdrock med ursprung i 90-talet = black metal, det vet ju var och en. Eller? Detta var i vart fall inte vad INSENSE ville med sin musik när bandet bildades 1999 så man valde en annan väg och sneglade musikaliskt mer mot amerikansk heavy metal och svensk melodisk dödsmetall.</i><br />
<br />
Under åren har dock INSENSE till fullo utvecklat sin egen stil och med årets album, ”Burn In Beautiful Fire”, bjuder bandet på en smakfull mix av metal med både igenkänning och egenhet, och med känningar av både SLIPKNOT, i t ex Social Woes, och MESHUGGAH, tydligt i bland annat avslutande High on Rejection. Även fans av AVENGED SEVENFOLD kan finna positiva associationer i t ex tredjespåret Alone In A Crowd. Inledande Death For Me, Death For You är en bland flera hittiga låtar. Bland dem även förstasingeln Surviving Self Resentment som med sin radiovänliga stil kanske är något utslätad och inte albumets bästa spår. Sångaren Tommy Hjelm har inte sin styrka i rensångspartierna, men detta uppvägs flerfalt av vidden i röstregistret som skär både brett och djupt i growl och skrikande sång.<br />
<br />
INSENSE säger sig, kanske inte helt seriöst och möjligen i polemik med TNBM (True Norwegian Black Metal), spela NCM, ”Norwegian Correct Metal”. Och det är bra så. För min del spår jag att bandet med denna platta kan skaffa sig en bredare publik och ett bra avstamp vidare ut i världen.<br />
<br />
Betyg: 7/10Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-593789627619140196.post-74495772951462671582011-12-18T09:48:00.002+01:002011-12-18T09:49:09.739+01:00MINORA - ”Imago”<i><a href="http://www.werock.se/Recension/visarec.php?id=578" target="blank"><span style="font-size: 85%;">Tidigare publicerad på WeRock.se 1 mars 2011</span></a></i><br />
<h4>MINORA - ”Imago”</h4><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgzjpf_w_IWQ00mdHjNZm1wQ8qXAcP1s5zAyX0bDmZRlw6fbAgtWnd3jJiFe6XqbAdoiLjGN1E3CdZqMeg1Y_BQbJlHCOhMnggCCI6ovMjdmRClBvKP8koBVDfQCEJ1jXLeJ4kU230Nm7g/s1600/Minora+-+Imago.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="200" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgzjpf_w_IWQ00mdHjNZm1wQ8qXAcP1s5zAyX0bDmZRlw6fbAgtWnd3jJiFe6XqbAdoiLjGN1E3CdZqMeg1Y_BQbJlHCOhMnggCCI6ovMjdmRClBvKP8koBVDfQCEJ1jXLeJ4kU230Nm7g/s200/Minora+-+Imago.jpg" width="200" /></a></div><i>Tänk ett OPETH i sina mjukaste stunder, tänk ett lite mindre inåtvänt KATATONIA eller kanske DEFTONES eller TOOL i mer finstämd skrud. Nånstans i den sfären hittar vi det briljanta debutalbumet "Imago" av svenska MINORA. </i><br />
<br />
MINORA består av för mig tidigare i stort sett okända musiker, förutom Joseph Astorga vars namn jag känner igen som den tidigare trummisen i DESPITE. Debutalbumet "Imago" är mixat av David Castillo som tidigare jobbat med bl a KATATONIA, BLOODBATH och OPETH. Det låter också som nämnts, och framför allt inledningsvis, en hel del KATATONIA om "Imago", t ex det vackra förstaspåret <i>Mountain</i>.<br />
<br />
De undersköna låtarna radas sedan upp efter varandra; <i>Between the Window Glasses</i>, <i>Descending</i> (HIM-vibbar där), första singeln <i>A New Dawn</i> och avslutande <i>Silence</i>. Covern <i>Jóga</i> gör dock originalartisten BJÖRK så bra själv att inget MINORA försöker sig på kan tillföra något. Utan att för den skull vara dåligt är detta det svagaste spåret på plattan. Å andra sidan visar det att bandet besitter kraften att själva skapa det låtmaterial de behöver för att göra rätt åt sin egen musikstil.<br />
<br />
MINORA presenterar själva sin musik som "metal sound with a mix of alternative post-rock and progressive elements", med vilket de väl ger sig själva ganska fria händer. Och den friheten förvaltar de på ett utsökt sätt och serverar oss tio delikatesser på ett fat, var och en med egen karaktär men alla med bandets speciella charm. En glädjeskjuts och en lisa för själen ger "Imago". Mycket spännande blir det att följa MINORAs vidare öden och äventyr, den här gruppen hör vi definitivt mer om i framtiden.<br />
<br />
Betyg: 8/10Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-593789627619140196.post-60579832001181305422011-10-22T12:15:00.001+02:002011-10-22T12:17:32.606+02:00DEFTONES, KHOMA, COHEED & CAMBRIA<em>Tidigare publicerad på <a href="http://www.werock.se/Artiklar/visaartikel.php?i=169" target="blank">WeRock</a> 30 november 2010.</em><br />
<h4>Deftones, med Khoma och Coheed & Cambria</h4><table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: left; margin-right: 1em; text-align: left;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhVFElBMYinXCcmBesmtfxzLZ3dORGyIzDVvbzE8o56lVLnDJ_L9-uqs8lLTMwmjweE5ILMZ-HpgkRJ27imaogZfVuCxyKipt2Y-ngranT3n155k2vzy4-rIKKS5TUj5EAajya_0ZQNiBc/s1600/khoma2.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="240" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhVFElBMYinXCcmBesmtfxzLZ3dORGyIzDVvbzE8o56lVLnDJ_L9-uqs8lLTMwmjweE5ILMZ-HpgkRJ27imaogZfVuCxyKipt2Y-ngranT3n155k2vzy4-rIKKS5TUj5EAajya_0ZQNiBc/s320/khoma2.jpg" width="180" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><em>Jan Jämte, KHOMA</em><br />
<em>Arenan 2010</em></td></tr>
</tbody></table>Efter en koll på bandets hemsida innan avresan kände vi oss trygga om att inte missa något av KHOMAs spelning - ”19.30 står vi på scen” - och ändå hör vi bandet vara igång redan på vår väg över parkeringen till Fryshuset. Vi var ändock på plats för andra halvan av spelningen med detta så hyllade liveband. KHOMA släppte sitt tredje album tidigare i år, ”A Final Storm”, och med det gjorde jag mig närmre bekant med bandets musik.<br />
<br />
Den del av konserten vi såg var just så där intensiv som jag väntat utifrån tidigare liverecensioner, men den där riktiga magin infann sig inte. Kanske pga att vi missade första delen och liksom kom störtande in i KHOMAs inre sfär med kylan utifrån ännu i kroppen. Vi hann inte riktigt tina upp på vägen. Och kanske är spelning i Arenans ganska kala lokal, och som förband bland huvudbandets alla övertäckta prylar, inte riktigt det ultimata för KHOMAs känslomässiga musik. En mer än godkänd konsertupplevelse, men inte det där speciella extra jag hade hoppats på.<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh_oA3N4ZLttz2bVQi8b01Q80GFJtIfvxloiGAdCzkKZ4qxTbXf-UDFPm-R7Vu1k8HvPHEpbW0SQQ00iFTFMtm0qgyJgVhikJhYTShsKYtFr2BMhN_9W2joKnxaO38q8uDJsMjmosmRTQc/s1600/coheed2.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="239" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh_oA3N4ZLttz2bVQi8b01Q80GFJtIfvxloiGAdCzkKZ4qxTbXf-UDFPm-R7Vu1k8HvPHEpbW0SQQ00iFTFMtm0qgyJgVhikJhYTShsKYtFr2BMhN_9W2joKnxaO38q8uDJsMjmosmRTQc/s320/coheed2.jpg" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><em>COHEED & CAMBRIA Arenan 2010</em></td></tr>
</tbody></table><br />
<table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: left; margin-right: 1em; text-align: left;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgj-chqtqpYCQe55EB_Frs02OJRsMz-XM08p2IrQuJHZBpClIFMPvPgQ9s_zR8EfXDC9AmGwImVduYnCl5r2NJpMCH8EzHbuM4jK0Bx0kNd_MiMSA2Ji3TYgkvqS0VfW175jMPUe0nh2MM/s1600/coheed1.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="239" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgj-chqtqpYCQe55EB_Frs02OJRsMz-XM08p2IrQuJHZBpClIFMPvPgQ9s_zR8EfXDC9AmGwImVduYnCl5r2NJpMCH8EzHbuM4jK0Bx0kNd_MiMSA2Ji3TYgkvqS0VfW175jMPUe0nh2MM/s320/coheed1.jpg" width="180" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><em>Claudio Sanchez, </em><br />
<em>COHEED & CAMBRIA Arenan 2010</em></td></tr>
</tbody></table>Med sin minst sagt karaktäristiska röst och sitt lika karaktäristiska golvmoppsliknande (förlåt…) hårburr tar den stora lilla sångaren Claudio Sanchez därefter över scen med sitt COHEED & CAMBRIA. Ett pärlband av låtar från bandets, och de fiktiva figurerna Coheed och Cambrias, liv och universum, skapar en inneslutande atmosfär där publiken dras med i berättelsen och i musiken.<br />
<br />
Sanchez kastar slöjan efter halva spelningen, dvs för undan sin otroliga hårman med ett band så att vi får se vem som döljer sig bakom håret, tillika bakom det fantastiska låtskapandet i bandet. Då ser han lite blyg och "naken" ut faktiskt. Hela bandet är tajt, men det går inte att komma ifrån att detta i mycket är en Claudio Sanchez show.<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgVyu2jFtMYbmDg4tp4hwzB5P4EzHkqacb0sqQO-EiboaqWEqqgzv5rcMNNQcdLwi2xKemCMV3mxpnfu7reK9netvHuj1rFdGiRZfIBm5rBijd-PYbw8QqW9FQW3UyznicuRqNIsIPoA0I/s1600/deftones2.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="240" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgVyu2jFtMYbmDg4tp4hwzB5P4EzHkqacb0sqQO-EiboaqWEqqgzv5rcMNNQcdLwi2xKemCMV3mxpnfu7reK9netvHuj1rFdGiRZfIBm5rBijd-PYbw8QqW9FQW3UyznicuRqNIsIPoA0I/s320/deftones2.jpg" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><em>DEFTONES, Arenan 2011</em></td></tr>
</tbody></table><br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"></div><table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em; text-align: right;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhijn0avtwmgm_UpPu_AvU9zZ6K4vLznEZ4ORGgtYIh06PS4jJtVS6cdXJQIVWDtnnF6IjbiwWugv0r8wHFmLOMiTlS5EhYEjjyKvzhqFhjtaRz_74JwD0pcmDd3EbNv5cJ9Q_z96yT8Xs/s1600/deftones1.jpg" imageanchor="1" style="clear: right; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="200" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhijn0avtwmgm_UpPu_AvU9zZ6K4vLznEZ4ORGgtYIh06PS4jJtVS6cdXJQIVWDtnnF6IjbiwWugv0r8wHFmLOMiTlS5EhYEjjyKvzhqFhjtaRz_74JwD0pcmDd3EbNv5cJ9Q_z96yT8Xs/s320/deftones1.jpg" width="150" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><em>Chino Moreno, DEFTONES</em><br />
<em>Arenan 2010</em></td></tr>
</tbody></table>DEFTONES. Ååh, denna musik växer från att på skiva vara mycket bra, till att bli ett formligt monster på scen. Sångaren Chino Moreno drar igång med ett helvetesskrik som sätter standard för två timmars vansinnesfärd i DEFTONES ljudvärld. Övriga musiker gör alldeles utmärkta insatser för att bidra till att infernot sprider sig från scenen ut i lokalen. Råddarna får jobba hårt, inte bara med ständiga gitarrbyten mm, utan också med en sångare som emellanåt är ute och klänger i publiken. Svettigt, intensivt och närgånget är beskrivningar som ger åtminstone en viss föreställning av konsertens karaktär.<br />
<br />
Hela kvällen var befriande fri från längre mellansnack; ett ”vi är tillbaka i mars januari”(edit. KHOMA) eller ”tack för mottagandet” och så var det inte mer än så. Morenos längsta sammanhängande snack var då han tackade de två förbanden och därefter la till, ”den här nästa låten är till Chi” och nämnde därmed bandets ordinarie basist (han omtalas alltid så) Chi Cheng som ligger i koma sedan november 2008.<br />
DEFTONES bjöd på en generös konsert på alla sätt, två timmar med en spellista som innehöll material från hela bandets karriär, från första albumet fram till de senaste Diamond Eyes, Risk och You've Seen The Butcher bland totalt 8 låtar från årets platta. Med en omtumlande känslan av att ha blivit som överkörd av musiken vacklar vi tillbaka ut i novemberkvällens kyla.<br />
<table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: left; margin-right: 1em; text-align: left;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh5gp90JGCxVbcAq3X5OKRZrlV-rP4KPGpgbdGyx2LSlJOvU6dmTjAvbmbEBKXmrTkDhHf-MiAyMGRQQtJUIBpnyEM9RFpsQKeBrMciw3ymapY9DWdzHmaOrhLwLPczY-VtaDigl4tE0J4/s1600/deftones3.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh5gp90JGCxVbcAq3X5OKRZrlV-rP4KPGpgbdGyx2LSlJOvU6dmTjAvbmbEBKXmrTkDhHf-MiAyMGRQQtJUIBpnyEM9RFpsQKeBrMciw3ymapY9DWdzHmaOrhLwLPczY-VtaDigl4tE0J4/s320/deftones3.jpg" width="240" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><em>Chino Moreno, DEFTONES</em><br />
<em>Arenan 2010</em></td></tr>
</tbody></table>Låtlista DEFTONES<br />
<i>1. Rocket Skates<br />
2. Around the Fur<br />
3. My Own Summer (Shove It)<br />
4. Be Quiet and Drive (Far Away)<br />
5. Elite <br />
6. Knife Prty <br />
7. Digital Bath<br />
8. Diamond Eyes<br />
9. CMND/CTRL <br />
10. Risk <br />
11. Beauty School<br />
12. Xerces <br />
13. Prince <br />
14. You've Seen The Butcher <br />
15. Sextape <br />
16. Bloody Cape <br />
17. Minerva <br />
18. Passenger <br />
19. Change (In the House of Flies)</i> <br />
Extra:<br />
<i>20. Interlude (instrumental)<br />
21. Birthmark <br />
22. Engine No. 9 <br />
23. Root <br />
24. 7 Words </i><br />
<br />
Text och bild:<br />
/BiblioteKarinUnknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-593789627619140196.post-3054032082514558362011-10-22T11:25:00.000+02:002011-10-22T11:25:46.531+02:00FLOTSAM & JETSAM - ”The Cold”<em><a href="http://www.werock.se/Recension/visarec.php?id=578" target="blank"><span style="font-size: 85%;">Tidigare publicerad på WeRock.se 1 mars 2011</span></a></em><br />
<h4>FLOTSAM & JETSAM - ”The Cold”</h4><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh5DyvIIdbRcZWTb_xR0qJ3Y5CJpUHbmFOA2BfZmZzxVDt6ESt7YyJ4dRHFfYCHF6O9AymAitoA_u2-SxAilZtIM1AI5zV1Op5DPChXsPShYZjrhJncZNB1xO1ZBYJxHf7VEHV-KwCDJMQ/s1600/flotsam-the-cold.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="200" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh5DyvIIdbRcZWTb_xR0qJ3Y5CJpUHbmFOA2BfZmZzxVDt6ESt7YyJ4dRHFfYCHF6O9AymAitoA_u2-SxAilZtIM1AI5zV1Op5DPChXsPShYZjrhJncZNB1xO1ZBYJxHf7VEHV-KwCDJMQ/s200/flotsam-the-cold.jpg" width="200" /></a>80tals-thrashen har de senaste åren åter blivit starkare än på länge och medan band som TESTAMENT, ANTHRAX och EXODUS återförenas/nystartar finns det andra som fortsätter tugga på, och så har gjort sedan 80-talet, såsom OVERKILL och naturligtvis SLAYER och METALLICA. Men också FLOTSAM & JETSAM, ett av de jämförelsevis lite mindre kända av 80-talsbanden. För många är bandet bekant, inte för sin egen skull, utan som bandet från vilka METALLICA rekryterade basisten Jason Newstedt efter Cliff Burtons död 1986.</div><br />
FLOTSAM & JETSAM har aldrig lagt ner verksamheten för någon längre tid men det är fem år sedan senaste plattan när nu tionde albumet ”The Cold” släppts. Skivan är full av både traditionell thrash och färskare metalsound. Inledande <i>Hypocrite</i> är både hård och hittig och titelspåret som kommer som det tredje på plattan är en riktigt skön lite tyngre sak. Bland övriga spår kan nämnas <i>Black Cloud</i> som har en refräng som fastnar mer än genast och låten därpå, <i>Better Off Dead</i>, är en ganska traditionell heavy metal-historia med en än mer klistrig refräng. Eric A. Knutson, bandets sångare sedan 1983, ångar på i traditionell heavy metal-stil, rösten håller bra men blir ganska enahanda i längden och lyriken är rätt menlös för att inte säga rentav fånig emellanåt.<br />
<br />
Så vad har vi här att sammanfatta om denna platta? Den flödar egentligen mer av hittig och ”trallvänlig” hårdrock än riktig metal-attityd och tyngd. Refrängerna sätter sig snabbt - men samtidigt under lätt irritation. Låtmaterialet är bra – men samtidigt lite tradigt. Sångarens insats är gedigen – men ändå utan att det hettar till ordentligt. Jag har svårt att riktigt sätta fingret på svagheterna men helhetsintrycket blir inte så lysande trots att man har en hel del fina stunder med ”The Cold”. Mer spänning och dynamik efterfrågas.<br />
<br />
Betyg: 7/10Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-593789627619140196.post-44814192771570386912011-09-21T07:25:00.001+02:002011-09-21T07:25:00.076+02:00DEATHENING - "Open Up And Swallow"<em><a href="http://werock.se/Recension/visarec.php?id=573" target="blank"><span style="font-size: 85%;">Tidigare publicerad på WeRock.se 14 februari 2011</span></a></em><br />
<h4>DEATHENING - "Open Up And Swallow"</h4><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg-F5j8ZFF7PDROozHWXjl1riECHG_y0T_rFjTcRo_ZxOrP-Fwr8r5mX1PkMe9EjEvdGuNKFsu5RW09OqObLpTmiB3nU8lCbGN5oxcNqxIGtIRZUi1OH2vael3vt6W76zcz77-CHkSP_RE/s1600/deathening-11.jpg" imageanchor="1" style="clear:left; float:left;margin-right:1em; margin-bottom:1em"><img border="0" height="199" width="200" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg-F5j8ZFF7PDROozHWXjl1riECHG_y0T_rFjTcRo_ZxOrP-Fwr8r5mX1PkMe9EjEvdGuNKFsu5RW09OqObLpTmiB3nU8lCbGN5oxcNqxIGtIRZUi1OH2vael3vt6W76zcz77-CHkSP_RE/s200/deathening-11.jpg" /></a></div>Svensk melodisk death/thrash är stark och levande. Gillar man denna kombination är det välkommet att lyssna på vad malmö-/göteborgsbandet DEATHENING har att bjuda på i sin debut ”Open Up and Swallow”. Projektet DEATHENING har funnits sedan 2007 men musikerna i bandet har en längre historia än så i svenskt musikliv, med bakgrund i band som MURDERPLAN och SUPRALOAD, och med sångaren Kalle Nimhagen tidigare i black/death metal-bandet EMBRACED.<br />
<br />
Bandets båda grundare och låtskrivare, Pål Callmer och Arnold Lindberg, är uppfödda på en cocktail av bland annat CARCASS, NAPALM DEATH, DISMEMBER, METALLICA och PANTERA, och resultatet är också en gedigen mix av det bästa inom death, thrash och även en del traditionell heavy metal. Kalle Nimhagen som i tiden med EMBRACED stundom drog vokalsoundet från traditionell black mot mer death metal-känsla, gör här det motsatta då det djupa growlandet ibland bryts av mer gälla black metal-skrik. Detta kryddar anrättningen finfint.<br />
<br />
Låtmaterialet på debuten är bra rakt igenom, inget som drar ner, men kanske inte heller någon sån där riktigt slagkraftig uppstickare. Titellåten – som för övrigt inleds med några ord ur försvarsminister Donald Rumsfelds kommentar till de amerikanska trupperna i inledningen av Irakkriget* – sätter sig fint efter ett par lyssningar, och både <i>Mad Gone Blind</i> och avslutande <i>Unable to Breathe</i> är också spår att gärna och ofta återkomma till. Albumet är relativt kort, de tio låtarna klockar in på dryga halvtimmen, och när <i>Unable to Breathe</i> tonar ut är det inte utan att man längtar efter mer – och som ett löfte om detta kommer, efter nästan halvminuten av tystnad, ett sista musikalisk attack och ett ångestfyllt skrik från Nimhagen, och jag flinar lite fånigt förnöjt.<br />
<br />
”Open Up and Swallow” står sig bra även i dagens strida ström av svensk kvalitetsmetall. Hade den förutom sin jämna höga nivå även innehållit en eller annan mer utstickande låt skulle jag spå att DEATHENING mycket snabbt gjort sig ett namn i de riktigt stora sammanhangen. Nu är jag rädd att debuten kanske inte får detta omedelbara genomslag, men ser samtidigt med tillförsikt fram emot att bandet i ett nästkommande album, vilket redan lär vara smått påbörjat, än mer lyfter fram sina styrkor. ”Open Up and Swallow” är en bra debut och ett lockande löfte om mer.<br />
<br />
Betyg: 7/10<br />
<br />
* <i>"It is unknowable how long that conflict will last. It could last six days, six weeks. I doubt six months."</i>Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-593789627619140196.post-80117727148992881212011-09-20T09:04:00.001+02:002011-09-20T09:26:55.864+02:00VREID – "V"<em><a href="http://werock.se/Recension/visarec.php?id=568" target="blank"><span style="font-size: 85%;">Tidigare publicerad på WeRock.se 1 februari 2011</span></a></em><br />
<h4>VREID – "V"</h4><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgwhmGAEsXgo_BQOR6y2fY4HQdc8NpoZAww8y1vElOwBl8zcDGmx5Tm9w-7f1nnDbH8aNLD1AGHZAROCQ-vabwYuhbEyya4888V-qvNJjsWV66sJuzrwQW-Zp7HUk5X1dQdY-c3y9r36GI/s1600/vreid_album.jpg" imageanchor="1" style="clear:left; float:left;margin-right:1em; margin-bottom:1em"><img border="0" height="200" width="200" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgwhmGAEsXgo_BQOR6y2fY4HQdc8NpoZAww8y1vElOwBl8zcDGmx5Tm9w-7f1nnDbH8aNLD1AGHZAROCQ-vabwYuhbEyya4888V-qvNJjsWV66sJuzrwQW-Zp7HUk5X1dQdY-c3y9r36GI/s200/vreid_album.jpg" /></a></div><i>Femte albumet av norska VREID är en komplex historia med grundfärg i hemlandets traditionella black metal men därtill med många musikaliska utflykter och influenser. Detta är modern norsk extreme metal, väl i klass med de kanske mer uppmärksammade landsbröderna i ENSLAVED, KEEP OF KALESSIN och SATYRICON för att nämna några.</i><br />
<br />
VREID har sin bakgrund och tillkomst i bandet WINDIR vars frontman Terje ”Valfar” Bakken dog 2004. Bandet lades ner men snart startade tre av de fem kvarvarande medlemmarna just VREID och tog med sig mycket av den melodiska och progressiva metal – ”sognametal” kallad efter bandets hemort - som WINDIR spelat. Låtarna på det tidiga albumen sjungs också delvis på den egna dialekten sognamål, delvis på engelska. ”Milorg” från 2009 samt aktuella albumet ”V” har dock all lyrik på engelska.<br />
<br />
Texterna på VREIDs plattor har rört sig kring historiska teman, mycket kring Andra världskriget och de norska motståndsgrupper som stod upp mot nazismen under ockupationen. På ”V” har man vidgat perspektivet och lyriken upptas bland annat av existentiella frågor, med inspiration från Jean-Paul Sartre och konstnären Edvard Munch. Första singeln <i>The Sound Of The River</i> är inspirerad av boken ”Markens Grøde”, av den norska författaren och nobelpristagaren Knut Hamsun.<br />
<br />
”V” är ett album med drag av alltifrån traditionell black metal till 70-talsrock, 80-talsthrash och dagens progressiva metal, med vackra melodier framförda av skönsjungande mansstämmor omväxlande med krampartade black metal-skrik. Denna stora variationsrikedom hade lätt kunnat gå överstyr och gjort albumet vilset och splittrat. Tack vare den glasklara produktionen och de skickliga musikernas genuina insatser skapas istället en fantastiskt rik helhet.<br />
<br />
Den som inte hört VREID tidigare men gillar norsk extreme metal i form av t ex tidigare nämnda KEEP OF KALESSIN, och kanske än mer ENSLAVED, rekommenderar jag verkligen att låna ”V” sin tid och sitt öra. För dem som kan sitt VREID är det bara att gratulera, ni har med ”V” ett lysande album att ta del av där musiken utvecklats ytterligare från tidigare plattor.<br />
<br />
Betyg: 9/10Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-593789627619140196.post-40212113141121592362011-09-18T11:00:00.000+02:002011-09-18T11:00:17.943+02:00ISKALD – "The Sun I Carried Alone"<em><a href="http://www.werock.se/Recension/visarec.php?id=555" target="blank"><span style="font-size: 85%;">Tidigare publicerad på WeRock.se 11 januari 2011</span></a></em><br />
<h4>ISKALD – "The Sun I Carried Alone"</h4><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgLv2blW9S1-0X5q0x07QSu1f2zJHFAS2U0tbsFjCjltgjevf3lo5pw08SykeGZEAY0FWtq2g6VpJ_d3rUJt6NQ1_wtIW9Iifkv6NYKlE1a-SHn7IkVhkjBSO7bCdAHDbiC1xrWs2NsLGQ/s1600/iskald2011.jpg" imageanchor="1" style="clear:right; float:right; margin-left:1em; margin-bottom:1em"><img border="0" height="200" width="200" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgLv2blW9S1-0X5q0x07QSu1f2zJHFAS2U0tbsFjCjltgjevf3lo5pw08SykeGZEAY0FWtq2g6VpJ_d3rUJt6NQ1_wtIW9Iifkv6NYKlE1a-SHn7IkVhkjBSO7bCdAHDbiC1xrWs2NsLGQ/s200/iskald2011.jpg" /></a></div>Norska tvåmannakombon ISKALD blev snabbt uppmärksammade för debutalbumet ”Shades of Misery” år 2007. En debut med rötterna stadigt i den norska black metal-myllan. Redan året därpå släpptes den fullmogna skivan “Revelations of Reckoning Day” som jämfört med debuten hade lämnat en del av det ”skitiga” soundet bakom sig, blivit mer melodisk och mer sofistikerad och där jag i min recension här på WeRock (länk nedan) hörde släktskap med både DIMMU BORGIR och ROTTING CHRIST.<br />
<br />
“The Sun I Carried Alone”s knastrande inledning övergår snart i fullspeedade <i>Under A Black Moon</i> och drygt 50 minuter och 9 spår senare är det dags att vakna upp ur transen och hämta andan. Liksom på tidigare album framförs merparten av sångerna på “The Sun I Carried Alone” på engelska medan ett par spår, <i>Natt Utover Havet</i> och <i>I Lys av Mørket</i>, sjungs på det egna modersmålet. Texternas teman går tillbaka på verkliga historiska händelser och sångaren och gitarristen Simon Larsen har mycket att berätta, låtarna är brädfyllda med sång i hans förtjänstfullt konsekventa black metal-skrikiga stil. Trummorna sköts lika förtjänstfullt av Aage Krekling.<br />
<br />
Om “Revelations of Reckoning Day” ansåg jag mig förstå att det var ”en platta som visar ett band på väg bort från sina rötter”. När nu bandets tredje giv är för handen undrar man förstås om utvecklingen bort från de musikaliska fadersbanden har fortsatt. Men svaret är att nej, faktiskt inte, snarare tvärtom. Albumet “The Sun I Carried Alone” är råare, mer grovt och mindre melodiskt än sin föregångare. Bättre eller sämre vill jag inte säga, då det är två sidor av samma goda sak; genuin norsk black/extreme metal. Gillar man sådan bör även denna nygamla sida av ISKALD kunna falla väl på läppen.Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-593789627619140196.post-13302397220371798212011-08-20T20:32:00.000+02:002011-08-20T20:32:37.136+02:00DILLINGER ESCAPE PLAN - ”Option Paralysis”<em><a href="http://werock.se/Recension/visarec.php?id=547" target="blank"><span style="font-size: 85%;">Tidigare publicerad på WeRock.se 1 januari 2011</span></a></em><br />
<h4>DILLINGER ESCAPE PLAN - ”Option Paralysis”</h4><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjz9v5zGNxtX1clRwk_88PfLik6684foz96Kp3sE-5w8xVAoFrq7Pt8nDcmL0SsXJckI403fSO50OtHSJo4vkC2Lv254l-Jo6X5MBLuZEy548vOVwR_BHNPEqCT3i0qWXGFrH9cReI_ofY/s1600/DEP2010.jpg" imageanchor="1" style="clear:left; float:left;margin-right:1em; margin-bottom:1em"><img border="0" height="200" width="200" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjz9v5zGNxtX1clRwk_88PfLik6684foz96Kp3sE-5w8xVAoFrq7Pt8nDcmL0SsXJckI403fSO50OtHSJo4vkC2Lv254l-Jo6X5MBLuZEy548vOVwR_BHNPEqCT3i0qWXGFrH9cReI_ofY/s200/DEP2010.jpg" /></a></div><i>Det startar i kaos och landar i kaos och däremellan är det – kaos, kaos och lite lite ordning.</i><br />
<br />
DILLINGER ESCAPE PLANs fjärde studioalbum, ”Option Paralysis”, är besvärlig lyssning, ingenting för trötta öron som vill njuta skön avkoppling. Nej, aktivt lyssnande krävs mer eller mindre konstant för att kunna ta till sig denna kaotiska komposition. Så belönas man också rikligt. Om du inte hört bandet tidigare, öppna sinnena och bered dig på en givande musikalisk vansinnesresa. Varje spår på ”Option Paralysis” bär på nya överraskningar och utmaningar, men albumet innebär ändå ingen direkt överraskning för trogna DEP-lyssnare.<br />
<br />
Vid intensiv lyssning är det risk att ens eget hjärta börjar slå i otakt emellanåt, men mjukt pianostödda <i>Widower</i> kommer som en överraskande vilopunkt mitt i galenskapen. Annars är <i>Room Full of Eyes</i> och <i>Good Neighbor</i> de två kanske mest intensivt ösiga och även de bästa spåren.Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-593789627619140196.post-15404764888582233392011-04-05T06:55:00.000+02:002011-04-05T06:55:40.828+02:00SAMAEL - "Antigod"<em><a href="http://www.werock.se/Recension/visarec.php?id=537" target="blank"><span style="font-size: 85%;">Tidigare publicerad på WeRock.se 1 december 2010</span></a></em><br />
<h4>SAMAEL - Antigod</h4><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhyaTRPN0VQ4VYKJMpm9W29wJBszkHuYPN2J9yAkSXL-LF1enboACpaxKNZLZdSW8M1eMaYz6Dnkm9z9eaeeYUts6DkpCUzu1Io7JIeiEwlKN_b0Uf0vdBJWY3xuvmwP43kSOB6lYfNKCw/s1600/samael_antigod.jpg" imageanchor="1" style="clear:right; float:right; margin-left:1em; margin-bottom:1em"><img border="0" height="200" width="200" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhyaTRPN0VQ4VYKJMpm9W29wJBszkHuYPN2J9yAkSXL-LF1enboACpaxKNZLZdSW8M1eMaYz6Dnkm9z9eaeeYUts6DkpCUzu1Io7JIeiEwlKN_b0Uf0vdBJWY3xuvmwP43kSOB6lYfNKCw/s200/samael_antigod.jpg" /></a></div>Schweiziska SAMAEL har varit en del av metalscenen i mer än 20 år. Efter att från början ha spelat black metal med influenser från bland annat svenska BATHORY, har bandet senare experimenterat inom att antal av metalmusikens subgenrer. Sångaren och frontmannen Vorph har ständigt haft sällskap på resan av sin bror Xy (aka Xytraguptor) som förutom trummorna sällan kan låta bli keyboarden i musicerandet. Med åren har syntarna emellanåt tagit stor plats, såsom i det av Xy själv helt komponerade och framförda dubbelalbumet "Era One & Lesson In Magic #1" (2006), med Vorph på sång på den ena skivan.<br />
<br />
Med förra årets album, ”Above”, letade sig SAMAEL delvis tillbaka till sina rötter, ”mer black metal än på länge” som det sades, och när man nu släpper mini-CD:n ”Antigod”, med delvis nytt material, är nyfikenheten stor. Vilken väg går SAMAEL vidare på nu?<br />
<br />
Inte heller denna gång väljer man den ena eller den andra vägen. Singeln <i>Antigod</i> får sällskap med en nyinspelning av <i>Into the Pentagram</i>, ursprungligen från debutplattan ”Worship Him” (1991) och ett par livespår, <i>Reign of Light</i> (2004) samt <i>Slavocracy</i> (2007). Därefter kommer en ytterligare version av <i>Antigod</i>, ”Dark Night Remix”, och denna mini-CD avslutas med den rent instrumentala <i>Ten Thousand Years</i>.<br />
<br />
Titellåten <i>Antigod</i> är en skön metaldänga med hög allsångsfaktor, som helt säkert kommer göra sig mycket bra live. I övrigt spretar materialet av uppenbara skäl, men på det hela taget är detta alster mycket njutbart. Själv vill jag ha mitt SAMAEL mer svart och mindre elektroniskt. Men det här handlar om skickliga musiker som skapar bra saker av det mesta de tar i sina händer. I varje fall vet man fortfarande aldrig riktig vad som väntar en när det kommer till SAMAEL, och jag ser mycket fram emot den musikaliska miljö <i>Antigod</i> kommer att ingå i på det väntande fullängdsalbumet.Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-593789627619140196.post-52391948426419345802011-03-20T08:49:00.000+01:002011-03-20T08:49:05.663+01:00TID - "Giv Akt"<em><a href="http://werock.se/Recension/visarec.php?id=524" target="blank"><span style="font-size: 85%;">Tidigare publicerad på WeRock.se 15 november 2010</span></a></em><br />
<h4>TID - "Giv Akt"</h4><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjY0C7VqDZYVv2wSySFQiQQScve_T0mfV1-QDSARFmMNhrHrUSJo4hWjU-eXs3fCD6_-tYYXxGpuVWlIqYtQTH5NKlm7GZpugbqpibV4cBAff1Jjjv-0SVuszI-KThJ7vjf377-gEGiVrg/s1600/Tid-Giv_Akt-Front.jpg" imageanchor="1" style="clear:right; float:right; margin-left:1em; margin-bottom:1em"><img border="0" height="200" width="200" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjY0C7VqDZYVv2wSySFQiQQScve_T0mfV1-QDSARFmMNhrHrUSJo4hWjU-eXs3fCD6_-tYYXxGpuVWlIqYtQTH5NKlm7GZpugbqpibV4cBAff1Jjjv-0SVuszI-KThJ7vjf377-gEGiVrg/s200/Tid-Giv_Akt-Front.jpg" /></a></div><i>En platta som har beröringspunkter med så vitt skilda kulturuttryck som Twin Peaks, Eugene O'Neill, SHINING och Mikael Wiehe, kan detta över huvud taget hålla ihop? Ja, stockholmsbandet TID:s musik är samtidigt något väldigt eget och svårdefinierat. Om jag säger att den muntraste låten på TID:s nya album ”Giv Akt” är den instrumentala cover på Mikael Wiehes </i>Flickan Och Kråkan<i> som avslutar plattan, så kan ni förstå åt vilket håll detta barkar. Hela tillställningen är mörk, ångestfylld – och samtidigt mycket vacker. Möjligen kan stilen sorteras in under beteckningen dark ambient, för att leda associationerna åt någorlunda rätt håll.<br />
</i><br />
TID, eller ”time is divine” som Myspace-adressen lyder, släpper sitt andra album digitalt och för fri nedladdning, en fem-spårs och trettiominuters intensiv musikupplevelse. Den säregna musiken gör mig till en början nästan obehaglig till mods, men efter ytterligare några varv i spelaren blir lyssnandet istället både lustfyllt och lätt beroendeframkallande.<br />
<br />
Albumet inleds med ett pulserande dunkande i öppningsspåret <i>Libido</i>, och denna puls är sedan närvarande i hela plattan. Spåret därpå är betitlat <i>Lång Dags Flärd Mot Natt</i>, språkmässigt en lekfull förvrängning av titeln på Eugene O'Neills drama ”Lång dags färd mot natt” – lekfullhet är annars inte precis vad som kommer i tankarna när jag lyssnar på denna platta. Tvärtom, allvaret är stort, både i musiken och texterna. Efter ett spår som ger mig vibbar av musiken från Twin Peaks, <i>Världen Stannar Med Mig</i>, följer den mest egna låten på plattan, <i>Lucid Sanndröm</i>, och albumet avslutas därefter som nämnts med <i>Flickan Och Kråkan</i>. Att ge sig på det kulturgods som denna låt är del av är rätt vågat och tyder på en viss konstnärlig frimodighet.<br />
<br />
Det kan anas en religiös underton i de korta och vackra sångtexterna på ”Giv Akt”, en new age-känsla med önskan om en förklaring på tillvarons ’varför’ och ’vart’. Detta stör mig lite, men får alltmindre betydelse efter fler lyssningar då sångarens lätt hypnotiska röst bidrar starkt till att bära upp den intensiva känsla som musiken bygger. Mina associationer går till Niklas Kvarforths sångstil, och över huvud taget får ”Giv Akt” och TID:s musik mig att tänka på Kvarforth och hans SHINING. Även om dess uttryck inte är lika bottenlöst tröstlös som Halmstadbandets misantropiska musik.<br />
<br />
En inte alltför lättsmält musikalisk blandning bjuder således detta album på. ’Giv akt’ i betydelsen ’var uppmärksam på’ kan vara en bra uppmaning till lyssnaren att faktiskt ta sig lite tid med TID:s musik. Det kan löna sig väl.Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-593789627619140196.post-20225836721757714792011-03-19T09:40:00.000+01:002011-03-19T09:40:30.027+01:00BLACK BAY - "Feeding It..."<em><a href="http://werock.se/Recension/visarec.php?id=520" target="blank"><span style="font-size: 85%;">Tidigare publicerad på WeRock.se 15 november 2010</span></a></em><br />
<h4>BLACK BAY - "Feeding It..."</h4><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEilOv4iRJS1iZ6Ul5ApZmZ3tzSMAlqsHb4twVdqZOmmGaxcYXOvmJf1tlhE-db7XrgWlzifBmRs1e5962-ECKnd-tFzQDZ44dx-I_koaWdEUGoXBDvHrHaIt48FfTXWxBM4QYjDFbdI3r4/s1600/520.jpg" imageanchor="1" style="clear:right; float:right; margin-left:1em; margin-bottom:1em"><img border="0" height="102" width="100" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEilOv4iRJS1iZ6Ul5ApZmZ3tzSMAlqsHb4twVdqZOmmGaxcYXOvmJf1tlhE-db7XrgWlzifBmRs1e5962-ECKnd-tFzQDZ44dx-I_koaWdEUGoXBDvHrHaIt48FfTXWxBM4QYjDFbdI3r4/s200/520.jpg" /></a></div>Sundsvallsbandet BLACK BAY har släppt en 4-spårsdemo kallad ”Feeding it…” Ett antal lyssningar lämnar mig med en ganska tom känsla, och upplevelsen av att det här har jag hört förr. Flera gånger faktiskt. Kanske t o m för många gånger…<br />
<br />
Musikerna i BLACK BAY kan sin sak och gör en habil insats. Men det finns ingenting som lyfter, inget som ger plattan karaktär. Inte heller vokalisten lyckas få det att tända till i låtmaterialet. Sången ljuder ganska platt och tråkig. Det finns en ansats till något spännande här och där, t.ex. i inledningen till andra låten, titelspåret <i>Feeding It</i> men det faller snart åter ihop till samma lite menlösa ”skvalrock”. De enskilda musikernas insatser är alltså klart godkända, men originaliteten närmar sig noll.<br />
<br />
Jag skulle så gärna vilja säga att BLACK BAY har en potential, att de kan utvecklas till något riktigt bra. Om det inte vore för det faktum att de hållit på sedan 2004 och detta redan är bandets femte demo, och jag tror därmed tyvärr att ”this is it”. Alltså, helt okey bruksrock men inget att springa benen av sig för, eller lägga sina surt förvärvade på.Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-593789627619140196.post-47267266626713224782011-03-04T10:20:00.000+01:002011-03-04T10:20:50.012+01:00ENSLAVED - ”Axioma Ethica Odini”<em><a href="http://werock.se/Recension/visarec.php?id=508" target="blank"><span style="font-size: 85%;">Tidigare publicerad på WeRock.se 1 november 2010</span></a></em><br />
<h4>ENSLAVED - ”Axioma Ethica Odini”</h4><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgcWXzdfzWn1RWV17SXuE21pa5dmdx2B7VBTOCjOc5Cd74HpPov6ToKmw9cpIUxRXwoc7CyWfgt4VM3CMjdK_h4u9zZjw48To0dV-Un7CBgPdikijS0u0wVrjk8IKpI_FPnrDiw4_GCdCc/s1600/enslaved10.jpg" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" height="200" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgcWXzdfzWn1RWV17SXuE21pa5dmdx2B7VBTOCjOc5Cd74HpPov6ToKmw9cpIUxRXwoc7CyWfgt4VM3CMjdK_h4u9zZjw48To0dV-Un7CBgPdikijS0u0wVrjk8IKpI_FPnrDiw4_GCdCc/s200/enslaved10.jpg" width="200" /></a></div>ENSLAVEDs nya album tar vid där det förra, ”Vertebrae”, slutade och det inledande spåret <em>Ethica Odini</em> känns musikaliskt som en logisk och ganska direkt fortsättning på den tidigare plattans låtar, inte minst den då avslutande <em>The Watcher</em>. Albumet fortsätter i igenkännliga banor, där t ex tredjespåret <em>Waruun</em> växer ut till en mäktigt rytande sång.<br />
<br />
Efter de fyra första spåren händer något mer med musiken. <em>Axioma</em> delar i viss mån denna platta i två hälfter. Den sirligt slingrande musiken kring uppläsning av en viskande röst, är i sig ett fint stycke, och den bildar samtidigt en övergång till den del av plattan som visar så tydligt att ENSLAVED ännu inte på något sätt ämnar avstanna i sin utvecklig. ”Progressiv” i sin egentliga och ursprungliga bemärkelse är det bästa epitetet för att beskriva bandets musik och dess fortskridande utveckling. Helt opåkallat infinner sig jämförelsen med OPETH upprepade gånger under lyssningen. Trots att banden startat i delvis olika traditioner - svensk döds respektive norsk svartmetall – finns påtagliga likheter.<br />
<br />
Det suveräna spåret <em>Giants</em> är kanske, som även låtmakarna Gruttle Kjellson/Ivar Björnson påpekat, det tyngsta ENSLAVED nånsin har gjort och absolut en favorit på plattan att återkomma till gång efter gång. <em>Singular</em> har en bedövande vacker inledning som i mycket, inte minst sånginsatsen av rensångaren/keybordisten Herbrand Larsen, minner om DREAM THEATER.<br />
<br />
Albumets titel ”Axioma Ethica Odini” syftar på den nordiska diktcykeln Hávamál, ’Odens sång’, som i sina tidiga latinska översättningar benämns just ’Ethica Odini’ och varifrån mycket av lyrikens tema är hämtat.<br />
<br />
Sin musikaliskt progressiva attityd till trots är ENSLAVED ett ganska konservativt band vad gäller distributionen av sin musik. Inte ett fullt spår släpptes till allmänheten förrän strax innan utgivningen, och albumet som helhet ligger varken på bandets sajter eller på Spotify. Det blir med andra ord att gå raka vägen och inhandla plattan. Och att råda till det tvekar jag inte en sekund. ENSLAVEDs elfte fullängdare är just vad man kan både hoppas och önska av ett band, fortfarande i full utveckling på sitt 20:e verksamhetsår. Respekt!Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-593789627619140196.post-36249318974549016792011-02-19T09:51:00.000+01:002011-02-19T09:51:44.257+01:00MELECHESH - The Epigenesis<em><a href="http://www.werock.se/Recension/visarec.php?id=489" target="blank"><span style="font-size: 85%;">Tidigare publicerad på WeRock.se 1 oktober 2010</a></span></em><br />
<h4>MELECHESH - The Epigenesis</h4><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiAjS0o0Z6ZuSjtK6XmrC-7F21NC-mcGMV6Lsgb7HEO5eLkMiHlanDuEBnOnG5VSmGsnJSzqNZnlCMPswlpGyGONk_EHWeHIVSPKa6hrm20o7eiQtR-iZV-BIf6InwJn30SZ2LHTNBDNDE/s1600/epigenesis.jpg" imageanchor="1" style="clear:right; float:right; margin-left:1em; margin-bottom:1em"><img border="0" height="200" width="200" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiAjS0o0Z6ZuSjtK6XmrC-7F21NC-mcGMV6Lsgb7HEO5eLkMiHlanDuEBnOnG5VSmGsnJSzqNZnlCMPswlpGyGONk_EHWeHIVSPKa6hrm20o7eiQtR-iZV-BIf6InwJn30SZ2LHTNBDNDE/s200/epigenesis.jpg" /></a></div>Metal med varierande inslag av traditionella instrument finner vi inom skilda subgenrer och språkområden. I olika hög grad återfinns detta t ex hos grekiska ROTTING CHRIST, finlandsvenska FINNTROLL eller varför inte tidiga(?) IN FLAMES. "Mellanöstern-black metal" kallar MELECHESH sin musik, grymt tung, trots eller med hjälp av, bidrag från en hel hoper traditionella instrument. Bandets femte giv, “The Epigenesis” härbärgerar bland annat stränginstrument från persisk, indisk, turkisk och assyrisk tradition (t ex baglama, santur, saz, sitar och tanbur), utöver den vanliga sättningen med trummor, bas och gitarrer. Allt strukturerat och utfört med fingertoppskänsla för vad som fungerar väl i sammanhanget, och med snygg och smidig produktion.<br />
<br />
Det numera Frankrikebaserade bandet startade 1993 i Jerusalem och liksom sina instrument är också bandets medlemmar bördiga från en rad olika länder. Inspelningen av den nu aktuella plattan valde man att förlägga till Istanbul, staden som historiskt sett är sinnebild för sammansmältningen av väst och öst. Lyriken kretsar kring den summerisk/mesopotamiska mytologiska sfären. Bland annat en del av de gamla berättelserna - du känner till dem - som senare i bearbetad form blivit kända världen över som bibliska historier. Influenserna sträcker sig alltså från Europa och till så långt österut som Indien. Med öron rotade i vår del av världen är det dock lätt att på sin höjd urskilja en bred ”allmänorientalisk” ådra i musiken.<br />
<br />
Att jämföra med NILE och ORPHANED LAND ligger nära till hands och vissa likheter finns, musikaliskt och temamässigt. MELECHESHs “The Epigenesis” ger dig chans till ytterligare en mycket trevlig bekantskap med orientaliskt doftande metal.<br />
<br />
/BiblioteKarinUnknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-593789627619140196.post-10992265219240621652011-02-03T18:25:00.000+01:002011-02-03T18:25:12.584+01:00APOCALYPTICA - ”7th Symphony”<em><a href="http://www.werock.se/Recension/visarec.php?id=472" target="blank"><span style="font-size: 85%;">Tidigare publicerad på WeRock.se 11 september 2010</a></span></em><br />
<h4>Alltifrån briljant till ganska banalt</h4><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhbsKLg5czG9jcBsGQ-bmBcCjeEbZybHNcGPp4Q_yoGyHMynhcBDTLIdcQRtO3eT8diWVD6X3Vj-AhPKawW58ZK_QajTGCL8ylTA-3pI6krbIY4Hrgsk9hxEzj8U98FFJ0W6KbpPXcbvuE/s1600/APO7th.jpg" imageanchor="1" style="clear:right; float:right; margin-left:1em; margin-bottom:1em"><img border="0" height="200" width="200" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhbsKLg5czG9jcBsGQ-bmBcCjeEbZybHNcGPp4Q_yoGyHMynhcBDTLIdcQRtO3eT8diWVD6X3Vj-AhPKawW58ZK_QajTGCL8ylTA-3pI6krbIY4Hrgsk9hxEzj8U98FFJ0W6KbpPXcbvuE/s200/APO7th.jpg" /></a></div>APOCALYPTICA intensifierar i denna sin sjunde giv sitt alldeles egna koncept av cello-metal, med tyngd, finess och ytterst skickligt musicerande. Inledande <i>At the Gates of Manala</i> sätter standarden verkligt högt och det finns åtskilliga fler lika lysande pärlor på albumet ”7th Symphony”. Tyvärr håller dock inte riktigt alla spår lika fin standard.<br />
<br />
Majoriteten av låtarna är instrumentala, men de svagaste spåren på skivan är ett par av låtarna med sång. Både <i>Not Strong Enough</i> med Brent Smith från SHINEDOWN, och framför allt <i>Broken Pieces</i> med sång av Lacey Mosley från FLYLEAF, är rätt banala, för att inte säga trista, historier. Mer än så förväntar jag mig vid varje tillfälle av de finska cellovirtuoserna i APOCALYPTICA. De två andra låtarna med vokalinsats hör däremot båda till de riktigt bra spåren; första singeln från albumet, <i>End of Me</i>, förgylls med brittiska BUSH-sångaren Gavin Rossdales röst och <i>Bring Them to Light</i> har förmånen att gästas av Joseph Duplantier från franska GOJIRA, vilket gör en mycket bra låt än bättre.<br />
<br />
Bästa spåret är dock den strålande <i>2010</i> där APOCALYPTICA införskaffat förstärkning i form av SLAYER-trummisen Dave Lombardo. Det är andra gången på rad som detta fruktbara samarbete mynnar ut i ”bästa låten på plattan”-resultat; på ”Worlds Collide” lämnade Lombardo motsvarande tribut till spåret <i>Last Hope</i>. Man kan förledas att tro att bandets trummis Mikko Sirén därmed själv inte skulle vara alltför duktig, och det är klart att någon Dave Lombardo är han inte, men Sirén gör ett mycket gott arbete både som låtskrivare och själv bakom trummorna och, som i nämnda låtar, tillsammans med SLAYER-trummisen.<br />
<br />
I det stora hela är ”7th Symphony” en briljant skapelse. Sedan blir det, som nämnts, vid ett par tillfällen något banalt, och jag gissar att det är ”kravet” att inte ha för få låtar med sång som gör att APOCALYPTICA tillåter dessa mindre bra spår att dra ner plattan. Just dessa två spår visar sig också ha en annan producent än övriga på albumet. Jag skulle vilja byta ut dessa båda låtar på standardutgåvan mot bonusspåren på ”Delux”-versionen av skivan, <i>Through Paris in a Sportscar</i> och <i>The Shadow of Venus</i>, så bleve det en riktig fullträff.<br />
<br />
De svagare spåren påverkar slutresultatet och helheten, och därmed även mitt betyg av albumet, vilket annars kunde blivit ett årshögsta. Trots dessa små svagheter finns det ingen som helst anledning för APOCALYPTICA-fans, eller för all del någon hårdrockare med öppet sinne, att avstå från den njutning som åtminstone åtta tiondelar av denna sjunde symfoni erbjuder.<br />
<br />
/BiblioteKarin<br />
<br />
Läs även:<br />
<a href="http://werock.se/Recension/visarec.php?id=111" target="blank">Recension av APOCALYPTICAs "Worlds Collide"</a>Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-593789627619140196.post-11625254675736276532011-01-30T08:27:00.000+01:002011-01-30T08:27:58.763+01:00ABIGAIL WILLIAMS – “In The Absence Of Light”<em><a href="http://www.werock.se/Recension/visarec.php?id=470" target="blank"><span style="font-size: 85%;">Tidigare publicerad på WeRock.se 1 september 2010</a></span></em><br />
<h4>ABIGAIL WILLIAMS – “In The Absence Of Light”</h4><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj59ybyazYTqTtMkWhsqhnI4PoGty8BtnlXeXGOwb8NEv7N6ciC5M7HFuE7FT_9GbRzTvziTnNboMyozm2lSsBRl0YV3cbDn9NMKphH-MhQI38iBls0HgMREYzlQ3u9yMdP9X6vr514eKc/s1600/abigail.jpg" imageanchor="1" style="clear:right; float:right; margin-left:1em; margin-bottom:1em"><img border="0" height="200" width="200" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj59ybyazYTqTtMkWhsqhnI4PoGty8BtnlXeXGOwb8NEv7N6ciC5M7HFuE7FT_9GbRzTvziTnNboMyozm2lSsBRl0YV3cbDn9NMKphH-MhQI38iBls0HgMREYzlQ3u9yMdP9X6vr514eKc/s200/abigail.jpg" /></a></div>Det börjar inte alls bra… Att inleda med klock-klang och ”änglakör” skickar signaler om någonting åt det allrasom mest symfoniskt bombastiska hållet, och sätter igång mina egna klockor - varningsklockorna. Dessutom ylande vargar(?) och ett parti stämningsdödande tal mitt i låten. Till att börja med är det svårt att inse att bortom allt detta krafs är <i>Hope The Great Betrayel</i>, öppningsspåret på <a href="http://www.myspace.com/abigailwilliams" target="blank">ABIGAIL WILLIAMS</a> “In The Absence Of Light”, i grunden en riktigt bra låt.<br />
<br />
Efter den tveksamma inledningen tar sig plattan dock snabbt och visar sig vara ett utmärkt stycke välproducerad black metal med flera uns melodiösa inslag i vissa låtar, såsom <i>What Hells Await Me</i>, en låt som för övrigt bör kunna fungera i vilka hårdrocksöron som helst och kan rekommenderas som introduktion för den som kanske inte lyssnat till så mycket black metal, men är nyfiken på detta band.<br />
<br />
Nordamerikanska ABIGAIL WILLIAMS bildades 2005 och första fullängdsalbumet, ”In The Shadow Of A Thousand Suns” från 2008 var en symfonisk death core/black metal-historia, inte helt utan intresse, men inte alls i klass med nya albumet. Sedan dess har flera medlemsbyten skett och kvar är sångaren/gitarristen Ken Sorceron (numera även gitarrist i belgiska ABORTED) och med sig har han på detta album Ian Jekelis på gitarr och Ken Bedene på trummor. Keyboardisten som tidigare varit så framträdande har helt lämnats utanför. Med “In The Absence Of Light” levererar bandet mer renodlad black metal, med klara influenser från nordisk tradition, samtidigt som det till vissa delar ger associationer till CRADLE OF FILTH, framför allt då Ken Sorcerons röst och sångstil som har en hel del gemensamt med Dani Filths. Albumet är mixat av Peter Tägtgren, vilket säkert bidrar till den kyliga och samtidigt välljudande produktionen.<br />
<br />
Det började inte bra, men fortsatte desto bättre, även om jag fortfarande inte förstår hur man tänkte med första låten, och därmed inledningen till hela albumet. En stor otjänst gjorde bandet sig själva när de valde den öppningslåten. Men bortsett från det är “In The Absence Of Light” en alldeles utmärkt platta.<br />
<br />
Betyg: 7/10Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-593789627619140196.post-51401873569231644392011-01-10T23:26:00.000+01:002011-01-10T23:26:34.722+01:00Intervju med Patrik Carlsson i EYECULT<em>Tidigare publicerad på <a href="http://werock.se/Artiklar/visaartikel.php?i=146" target="blank">Werock</a> 1/8 2010.</em><br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh0mJ7d29bI38PwBgz8UtXpx7IVtW1bFjZamVqcF0qFpFguskHcrqrqyKADqfCp0Hf0A2mZKYv98pxutqrzYLAkSJoeSJ7lS7uholKorfLO6bXhbYmHTqcFe3laD4nNwR6maYyoHiqAY-0/s1600/eyecult.jpg" imageanchor="1" style="margin-left:1em; margin-right:1em"><img border="0" height="168" width="280" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh0mJ7d29bI38PwBgz8UtXpx7IVtW1bFjZamVqcF0qFpFguskHcrqrqyKADqfCp0Hf0A2mZKYv98pxutqrzYLAkSJoeSJ7lS7uholKorfLO6bXhbYmHTqcFe3laD4nNwR6maYyoHiqAY-0/s320/eyecult.jpg" /></a></div><br />
EYECULTs debutalbum ”Morituri Te Salutamus” recenseras just nu på WeRock och jag fick möjlighet att ställa några frågor till Patrik Carlsson, sångare, gitarrist och låtskrivare i bandet. Vi börjar med bandet självt och dess bakgrund.<br />
<br />
- Hails Karin och WeRock! EYECULT är ett sidospår till vårt huvudband ANACHRONAEON och uppkom i sin första form år 2004 för att jag ville göra något radikalt annorlunda mot vår huvudsyssla. Såhär i efterhand kanske inte den självbetitlade "Eyecult" lät så värst annorlunda än vad ANACHRONAEON kom att bli, men det var ändå något jag kände att jag var tvungen att göra just då. Jag är inte endimensionell vad gäller musik, så det kan mycket väl tänkas uppstå andra typer av projekt i framtiden. Det beror helt på vart inspirationen tar mig.<br />
<br />
- Banduppsättningen är precis som i ANACHRONAEON, dvs jag komponerar och kör allt utom trummor, och Andreas Åkerlind trummar och innehar större biten av studioteknikerrollen för att underlätta allt. Vi har spelat tillsammans sedan år 2000 i olika konstellationer, så vi känner varandra utan och innan. Ibland behöver vi inte ens säga saker för att ta gemensamma beslut.<br />
<br />
”Morituri Te Salutamus”, dvs ”Vi som ska dö hälsar dig” är namnet på plattan och det lär vara den fras med vilken gladiatorerna hälsade den romerska kejsaren. Vem hälsas på detta sätt med ert debutalbum, och vilka är det som ska dö?<br />
<br />
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgUqns7gIMY6OX7TgYqr-XFZ5IA5VreKWtUljF6k5aVZtPa0fxcN0GDZ1vZ4MTpCFLH-j5_HBp4mSHhVEflNLDGLlTmQRJTzxeXq6Bng5gSg9-4h-FigvIIDWFoDzKoWYz8EdVox64c7ac/s1600/eyecultcover.jpg" imageanchor="1" style="clear: right; cssfloat: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" height="200" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgUqns7gIMY6OX7TgYqr-XFZ5IA5VreKWtUljF6k5aVZtPa0fxcN0GDZ1vZ4MTpCFLH-j5_HBp4mSHhVEflNLDGLlTmQRJTzxeXq6Bng5gSg9-4h-FigvIIDWFoDzKoWYz8EdVox64c7ac/s200/eyecultcover.jpg" width="200" /></a>- Hälsningen går ut till döden, och de som ska dö är givetvis vi alla. Tycker den kopplingen är rätt uppenbar om man kikar på omslaget.<br />
<br />
<b><u>Filosofi, religion och historia</u></b><br />
Albumets sju låtar spänner över vidare ämnen än vad traditionell black metal ofta gör. Här tangeras både sociala och livsfilosofiska frågor.<br />
<br />
- Vi har inte några som helst kopplingar till black metal-scenen, i den mån det över huvud taget finns en sådan numera, eller att vi i den klassiska bemärkelsen ser oss själva som "true", eftersom en sådan stämpling och en strävan efter en sådan stämpel automatiskt innebär att man på något vis känner att man behöver anpassa sig till skrivna och oskrivna regler för hur man bör bete sig som associerad till subkulturen black metal. Därför har jag valt att lyfta de bitar som ligger mig nära när jag tog mig an jobbet att skriva "Morituri Te Salutamus". Jag kan bara utgå ifrån mina egna värderingar och köra dem genom mitt personliga filter för att på så sätt skapa en hyllning till det jag gillar med black metal utan att behöva bry mig om att någon insnöad elitist kan ha åsikter om detta. Ett sorts filosoferande kring hela fenomenet black metal ur personlig vinkling helt enkelt.<br />
<br />
Symboliken i texterna är tagna från breda historiska teman som romersk historia, nordisk mytologi och katolska kyrkans terminologi. ”… you still don't understand, that the Swastika and the cross goes hand in hand” sägs det i låten <i>Oblivion</i>, en tydlig spark i riktning mot kristendomen. Samtidigt en djup gränsdragning gentemot dem inom black metal-scenen som flirtar mer eller mindre med nazistiska idéer.<br />
<br />
- Ja, detta är min personliga åsikt om att en ideologi eller religion som inte får granskas av utövarna är detsamma som fascism. Det gäller vare sig det handlar om religion eller politik. Min egen synvinkel på det hela är att alla såklart får ha sina åsikter, hur extrema de än må vara, men då får man ta att man blir granskad.<br />
<br />
- Jag har alltid fascinerats av mytologi och religiösa myter av alla olika slag. Över huvud taget flyter den misantropiska ådran rätt kraftigt i båda mina band och det är i religion och historia man hittar mest material att stärka påståendet om att människan egentligen bara är en parasit på jorden och inte mer värd än något annat djur i naturen, i somliga fall till och med mindre. Det räcker ju att plocka upp en nyhetstidning för att få material som räcker till fem plattor minst.<br />
<br />
- Att man i vissa kretsar blir betraktad som svår för att man funderar kring saker som dessa, förstärker bara mitt behov av att inkludera den mänskliga fårflockens aningslösa och ytliga beteenden i mina texter och musik än mer. Uppenbarligen är det viktigare för de flesta att jaga statussymboler, fylla pannorna med botox och skaffa så många trendiga prylar som möjligt för att fylla sitt andliga hålrum än att faktiskt fundera lite kring varför de egentligen vandrar här på jorden.<br />
<br />
Så blir också resultatet en fascinerande lyrik som både berör och ger lyssnaren anledning att tänka till. Musikaliskt är EYECULTs black metal dock ganska traditionell, om än med generösa melodiska inslag.<br />
<br />
- Ja, musikmässigt ville vi följa de traditioner som gjorde att vi själva fastnade för black metal till att börja med. Det är på något vis en less-is-more-konst som kan vara ganska utmanande att skriva, för en som i vanliga fall visserligen inkluderar en del black metal-stämning i musikskrivandet, men som samtidigt tycker om att mecka till det, och blanda friskt mellan stilar. När vi gjorde den här plattan var målet att hylla de kungliga black metal-alster som skapades på 90-talet. Det var utgångspunkten. Band inom black metal som jag vill framhålla är DARK FUNERAL, MARDUK, DISSECTION, EMPEROR, MAYHEM, WATAIN, FUNERAL MIST, NAGLFAR och 1349.<br />
<br />
- De generösa melodiska inslagen är nog det som automatiskt kommer när jag plockar upp gitarren. Jag var noga med att det inte skulle bli alldeles för mycket melodier så att det tummar på den karga stämningen jag var ute efter, men hur det gick är väl egentligen upp till lyssnaren att avgöra, huruvida jag lyckats eller ej.<br />
<br />
Idel ädel norsk och svensk black metal bland idealen konstaterar jag. Patrik berättar också vad som i övrigt inspirerar honom som låtskrivare, och om musik han själv lyssnar på.<br />
<br />
- Oftast är det en känsla som uppkommer i någon situation. Kan vara när man läser något, eller ett ögonblick i en film. Kanske lukten av regn mot hösten. Hösten är min mest kreativa säsong. Jag får hur mycket gjort som helst då. När det kommer till vad jag lyssnar på så finns det så oändligt många olika influenser att det förmodligen är omöjligt att peka ut något specifikt. Jag lyssnar på mestadels extrem metal, men även på band som ALCEST, KANSAS, AYREON, VANGELIS, SYMPHONY X etc. <br />
<br />
- Inspiration kan slå till när som helst, hur som helst. Det är bara något man känner i kroppen att "nu är det dags, fram med gitarren". Men många gånger ser jag skapandet som hårt arbete. Man kan inte sitta och vänta på inspirationen jämt. Det är bara att köra. Oftast har jag schemalagt speltid.<br />
<br />
<b><u>Med många järn i elden</u></b><br />
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgK9h7sHjExel7QLczGm9n1JQdthJvUA9IJZcYlyhODN4yODJBLed7Fv_ZutuSH-lUbB-UWhx7xnpRXteLsBw6xV-hzfPag6X1TTMz14D7gpDqAXXxkoO2_5NfubkPFXpUBhKuMa2DDe8M/s1600/eyecultlogo.jpg" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" height="173" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgK9h7sHjExel7QLczGm9n1JQdthJvUA9IJZcYlyhODN4yODJBLed7Fv_ZutuSH-lUbB-UWhx7xnpRXteLsBw6xV-hzfPag6X1TTMz14D7gpDqAXXxkoO2_5NfubkPFXpUBhKuMa2DDe8M/s200/eyecultlogo.jpg" width="200" /></a>Förutom i EYECULT spelar alltså Patrik och Andreas Åkerlind tillsammans sedan tidigare även i ANACHRONAEON, dessutom finns det ytterligare ett band, HUMAN FAILIURE, någonstans i kulisserna. Jag undrar hur banden hänger ihop och om inte tanken fanns att ge ut all musiken under samma bandnamn.<br />
<br />
- Nej, det har aldrig funnits på kartan. EYECULT började som mitt projekt. I början, kring 2004, var det inte ens bestämt att Andreas skulle trumma. Men det föll sig naturligt och så blev det. Vi sticker dock aldrig under stol med att ANACHRONAEON är huvudbandet, medan EYECULT är en skapelse där jag söker göra något drastiskt annorlunda som kreativ outlet. Vi håller för övrigt på att mixa uppföljaren till ANACHRONAEONs "The Futile Quest for Immortality".<br />
<br />
- HUMAN FAILURE var Andreas idé. Vi spelade i ett annat band som splittrades och då Andreas tyckte kemin stämde, föreslog han att vi skulle fortsätta på den banan. HUMAN FAILURE släppte två fullängdsdemos, och en vecka efter att tredje demon "Tales from a Hollow Eternity" släppts tog vi namnet ANACHRONAEON då ett tyskt band som uppkommit kring samma år som oss också hette HUMAN FAILURE. För att slippa framtida problem gjorde vi så.<br />
<br />
Debutalbumet ”Morituri Te Salutamus” kom alltså i december 2009. Jag undrar vad som hänt sedan dess och vad EYECULT gör nu.<br />
<br />
- Tja, inte mycket. Nu är det ANACHRONAEON som gäller, så tills jag känner att det är dags att sätta igång med EYECULT igen ligger det vilande. Dock har jag redan gjort nästa plattas omslag, skrivit flera texter och två låtar är jag helt klar med musiken till. Så förmodligen mot vintern så kan jag komma igång med lite nytt material. Spelningar genomför vi varken med EYECULT eller ANACHRONAEON. Våra livssituationer tillåter inte det. Dessutom är vi jävligt noga med vilka vi släpper nära banden, och vi är inte intresserade av några som redan spelar i 30 konstellationer, vilket verkar vara kutym idag.<br />
<br />
De olika låtarna på albumet har tillkommit utspritt under ganska lång tid och Patrik berättar hur låtskapandet i bandet går till.<br />
<br />
- Jag påbörjade plattan, sedan blev jag farsa och det blev ett längre uppehåll med musiken. Sedan lossnade det för ANACHRONAEON lite och vi körde vidare på det spåret. Det är anledningen att det tagit tid. Egentligen jobbar vi väl inte annorlunda nu heller, det är bara det att ANACHRONAEON prioriteras högre.<br />
<br />
Avslutningsvis undrar jag vilka låtar på ”Morituri Te Salutamus” som betyder mest för Patrik personligen.<br />
<br />
- Oj, den frågan var rätt svår att svara på. Jag tycker att alla tillsammans bildar helheten. Men jag gillar manglet i Skuld och Ashes lite mer än resten. Minst intressant tycker jag kanske Slave är, det var den första jag skrev till "Morituri Te Salutamus".<br />
<br />
- Kolla in oss på EYECULTs myspace. Just nu finns inte låtarna som digital release, men vi har en hög med skivor som vi vill bli av med. Hör av er om ni gillar snabb black metal i den skandinaviska skolan.<br />
<br />
Tack för att vi fick veta lite mer om EYECULT och dina andra projekt. Jag vill avsluta med att önska er varmt lycka till framöver, och jag hoppas att det inte dröjer allför länge innan nästa album dyker upp!<br />
<br />
- Tack själv! Det kommer en ny platta... kan bara inte svära på exakt när.<br />
<br />
<b>/ BiblioteKarin<br />
2010-07-16 </b>Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-593789627619140196.post-83807938620029767842010-11-28T09:33:00.000+01:002010-11-28T09:33:46.179+01:00EYECULT - ”Morituri Te Salutamus”<em><span style="font-size: 85%;">Tidigare publicerad på </span><a href="http://www.werock.se/Recension/visarec.php?id=456" target="blank"><span style="font-size: 85%;">WeRock.se</span></a><span style="font-size: 85%;"> 1 augusti 2010</span></em><br />
<h4>EYECULT - ”Morituri Te Salutamus” (”vi som ska dö hälsar dig”)</h4><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg_Sw9zVr-hQoJTBcxlweDge6YYMg38yUdWLvm1lltAoZQyOOY9OYkvlWOlF9wdy8A2fS-f_MSzkBy8Bj-eB9Z4TMAsxm7Zlo82ydNhYiMqr6xNTYNUbzIVlF6H_BLy0yvUgOY6U6aeeK8/s1600/eyecultcover.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; cssfloat: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="200" ox="true" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg_Sw9zVr-hQoJTBcxlweDge6YYMg38yUdWLvm1lltAoZQyOOY9OYkvlWOlF9wdy8A2fS-f_MSzkBy8Bj-eB9Z4TMAsxm7Zlo82ydNhYiMqr6xNTYNUbzIVlF6H_BLy0yvUgOY6U6aeeK8/s200/eyecultcover.jpg" width="200" /></a>På debutalbumets dryga 32 minuter hinner Västeråsbandet <a href="http://www.myspace.com/eyecult" target="blank">EYECULT</a> med att både göra mig nyfiken, ge mig en del att fundera på och få mig att vilja ha mer av samma vara. Det är bra jobbat.<br />
<br />
”Morituri Te Salutamus” drar igång Aeternum med ett intro som ger löfte om precis de ingredienser som genuin black metal består oss med. Hög musikalitet, rå produktion, mycket sinnlighet och djup känsla. När sedan texterna visar sig äga både vitalitet och klartänkthet blir jag än mer tillfreds.<br />
<br />
Jag fastnar djupt i texternas teman där både katolsk mytologi, asa-trons ödesgudinnor och romersk historia tar plats. En favorit är andraspåret, betitlat <em>Saligia</em>, en akronym för de sju dödssynderna, som musikaliskt är en riktigt ”catchy” låt där EYECULT åberopar det onda i sina olika skepnader (Leviathan, Belphegor, Satan osv) för var och en av de sju synderna. En annan höjdare är <em>Furor</em> där åkallan går ut till ”earth mother”. Det ger reminiscenser till SATYRICONs i genren smått klassiska <em>Mother North</em>, och handlar om hur kassa vi är att ta hand om det vi fått att förvalta; det är bara att välkomna det oundvikliga slutet, inse tillvarons tomhet och varandets meningslöshet. Religionskritiken är vass och uppenbar i <em>Oblivion</em> där det konstateras att ”…the Swastika and the cross goes hand in hand”. Därmed dras också en tydlig rågång gentemot nazistiska tongångar, vilka som bekant en mindre del av banden inom genren inte drar sig för att flirta med.<br />
<br />
Nu har jag uppehållit mig vid texterna, som överrumplade mig med sitt djup och sin intensitet, vilket inte betyder att musiken är mindre intressant. Mixen av lättare, mer melodiska spår, som nämnda <em>Saligia</em> och <em>Oblivion</em>, och tyngre stycken såsom malande <em>Skuld</em> och <em>Slave</em> ger en perfekt avvägd, intensiv halvtimme i sällskap med EYECULT. Gillar du traditionell black metal i modern skrud bör du obönhörligen låna detta album ditt öra.<br />
<br />
”Morituri Te Salutamus” gavs ut i december 2009. Bandets båda musiker, Patrik Carlsson och Andreas Åkerlind, gör även musik ihop under namnet ANACHRONAEON, ett band som gett ut tre album, det senaste, ”The Futile Quest For Immortality” recenserades nyligen här på WeRock. Även det intressant musik, men för min del hoppas jag att Carlsson och Åkerlind prioriterar om lite, och snart nog kommer med en ny EYECULT-skiva. ”Victuri Te Salutant!”<br />
<br />
Läs också<br />
<a href="http://werock.se/Artiklar/visaartikel.php?i=146" target="blank">WeRocks intervju med EYECULT</a>Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-593789627619140196.post-29747023340381672402010-11-21T20:15:00.000+01:002010-11-21T20:16:14.498+01:00NETHERBIRD - "Monument Black Colossal"<em><span style="font-size: 85%;">Tidigare publicerad på </span><a href="http://werock.se/Recension/visarec.php?id=437" target="blank"><span style="font-size: 85%;">WeRock.se</span></a><span style="font-size: 85%;"> 1 juli 2010</span></em><br />
<h4>NETHERBIRD - "Monument Black Colossal"</h4><div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgOKsqtqS0GHu0UIKFbkI3TCcXyBd2H6ICtGZKrc3hb73hzDROLf90UBvhH8tBufTl3YMqWI44LTasIJBBzz1raEmrsiuV8eT43Vd6RjJzhB4_7iNoB6lb7MOkXuqymdpR5720M4nVlE9I/s1600/netherbird.jpg" imageanchor="1" style="clear: right; cssfloat: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" height="199" ox="true" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgOKsqtqS0GHu0UIKFbkI3TCcXyBd2H6ICtGZKrc3hb73hzDROLf90UBvhH8tBufTl3YMqWI44LTasIJBBzz1raEmrsiuV8eT43Vd6RjJzhB4_7iNoB6lb7MOkXuqymdpR5720M4nVlE9I/s200/netherbird.jpg" width="200" /></a>Ta ingredienser från alla olika metalgenrer du gillar och baka ihop det på en enda platta - risken är stor att resultatet blir ett kaotiskt sammelsurium helt utan intresse. Men å andra sida – friskt vågat hälften vunnet – det kan också lyckas! Här har vi ett gäng mycket kompetenta och stadigt meriterade musiker, såsom tidigare EUCHARIST-basisten Tobias Gustafsson och den inte helt obekanta Adrian Erlandsson som hanterat slagverk i både AT THE GATES, THE HAUNTED, CRADLE OF FILTH och numera även i PARADISE LOST.</div><br />
NETHERBIRD sägs vara ett black metal-band, men här finns starka influenser även från systergenrer som gothic och death metal. ”Monument Black Colossal” är skönt melodiös, stämningsskaparna många och tempot i melodierna växlande från snabbaste snabbt till långsamt doomigt.<br />
<br />
När man nu plockar in så många utsmyckningsdetaljer som NETHERBIRD gör i sitt material; klockklang, hest viskande tal, piskande regn och vinande vindar för att ta några exempel, är det inte konstigt om det skär sig någon enstaka gång. Men dessa små övertramp är lätt förlåtna i ett album med musik som ger vällustiga rysningar utmed ryggraden fler än en gång under plattans speltid.<br />
<br />
Det finns också flera riktigt intressanta enskilda låtar på plattan. Hur kan man <em>inte </em>bli nyfiken på titlar som <i>Strindbergian Fire</i> och <i>The Weight of Vapour</i>? Den låt som fastnar lättast är dock <i>A Shadow in the Garden of Darkness</i> med en refräng som snabbt gjuter sig fast i hjärnbarken, rytmen finns redan i den textade strofen. Också <i>The Weight of Vapour</i> har en klar ”kom-tillbaka-till-mig”-refräng i både text och musik.<br />
<br />
Detta är inte NETHERBIRDs debut, albumet “The Ghost Collector” kom 2008, men ”Monument Black Colossal” markerar en andra fas i bandets liv enligt dem själva, när de nu går från att ha varit ett studioprojekt med enbart två fasta medlemmar, Nephente och Bizmark, till att numera vara ett liveband med full sättning. Tyvärr har nu på försommaren meddelats att Erlandsson åter lämnar bandet, men ovannämnda Gustafsson, gitarrsten Johan Nord och nye trummisen Erik Röjås är tillsammans med Nephente och Bizmark NETHERBIRD i liveversion. Och efter denna platta väntar jag bara på första möjliga tillfälle att även se bandet live.Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-593789627619140196.post-22935688991712289402010-11-07T19:09:00.003+01:002010-11-07T19:19:30.528+01:00PAIN OF SALVATION - "Road Salt One"<em><span style="font-size:85%;">Tidigare publicerad på </span><a href="http://www.werock.se/Recension/visarec.php?id=412" target="blank"><span style="font-size:85%;">WeRock.se</span></a><span style="font-size:85%;"> 1 juni 2010</span></em><br /><h4>PAIN OF SALVATION - "Road Salt One"</h4><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgUR78k5UeubMsoaoJpAut4kDXejWtXD8zVB_CcMD9yL_CYZriBAgnHXNYaNK6V2v0RGbsueaSAgK4mcbQ31ciml3aZDtfB1F99u0GhjxQUCYd16sM9b3j1dS6Em_vE0NBahg3dHHf_coc/s1600/RoadSaltOne.jpg"><img style="float:right; margin:0 0 10px 10px;cursor:pointer; cursor:hand;width: 200px; height: 200px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgUR78k5UeubMsoaoJpAut4kDXejWtXD8zVB_CcMD9yL_CYZriBAgnHXNYaNK6V2v0RGbsueaSAgK4mcbQ31ciml3aZDtfB1F99u0GhjxQUCYd16sM9b3j1dS6Em_vE0NBahg3dHHf_coc/s200/RoadSaltOne.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5536873547050948994" /></a>De har hållit på sedan 1997, men jag kan inte påstå att PAIN OF SALVATION har haft nån större del av min uppmärksamhet innan de dök upp som årets ”hårdrocksgisslan” i svenska melodifestivalen. Ja, tillsammans med CRUCIFIED BARBARA då. Låten som spelades i det sammanhanget, <em>Road Salt</em>, gjorde mig nyfiken på bandets musik och den aktuella plattan.<br /><br />Jag vet inte om jag vill kalla detta hårdrock ö h t, det är mer traditionell 70-talsdoftande rockmusik, lite av sena Beatles-tongångar ibland faktiskt - och det är ju inte det sämsta. Jag förvånar mig själv med att tycka alltmer om det här vartefter jag lyssnar. Till en viss gräns, sedan blir det ändå väl såsigt och förutsägbart.<br /><br />Detta når inte ända fram – till mig. Men det är en säkert framförd, välproducerad bluesig rockmusik, så för den som vet att sådant kan intressera, kan jag rekommendera en närmre titt på PAIN OF SALVATIONs album.<br /><br />En mörkare systerplatta har sagts ska komma i oktober. Så pass intresserad har jag ändå blivit att detta gör mig lite nyfiken, och jag kommer helt säkert kolla in den också.<br /><br /><em>Betyg: 5/10</em>Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-593789627619140196.post-73277391966919317532010-11-03T20:32:00.005+01:002010-11-07T19:20:06.487+01:00KEEP OF KALESSIN - "Reptilian"<em><span style="font-size:85%;">Tidigare publicerad på </span><a href="http://www.werock.se/Recension/visarec.php?id=409" target="blank"><span style="font-size:85%;">WeRock.se</span></a><span style="font-size:85%;"> 1 juni 2010</span></em><br /><h4>KEEP OF KALESSIN- "Reptilian"</h4><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjNNzysSzdLDFTfXs5t1Cjb95OrgCjUsYHYv3mkdewLdDnGPGYZXKjrXruifajQ3zVr6xRfKj8rpt_1MPpKI-jIhWJI1qVOrher1D6EENstrKbOis8g3YBmrkw7abn8cX4no6v9KHw1JPA/s1600/KoKReptilian.jpg"><img style="float:right; margin:0 0 10px 10px;cursor:pointer; cursor:hand;width: 200px; height: 200px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjNNzysSzdLDFTfXs5t1Cjb95OrgCjUsYHYv3mkdewLdDnGPGYZXKjrXruifajQ3zVr6xRfKj8rpt_1MPpKI-jIhWJI1qVOrher1D6EENstrKbOis8g3YBmrkw7abn8cX4no6v9KHw1JPA/s200/KoKReptilian.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5535416386344364818" /></a><em>Kalessin är gammeldraken, den visa uråldriga drak-urfadern, i Ursula K. Le Guins fantasyepos om Ö-världen, han som levde redan i den för människor och drakar gemensamma forntiden. Som så många fantasyberättelser handlar även denna saga djupast om vad det är att vara människa, mer än vad det är en äventyrshistoria.</em><br /><br />Grundaren av bandet som bär drakens namn i sitt bandnamn, Obsidian C, har valt att i <a href="http://blogs.myspace.com/keepofkalessin" target="blank">KEEP OF KALESSINs</a> senaste studioalbum utforska och utveckla drakmyten till fullo. Och de skapar detta femte kapitel i bandets historia med en betagande blandning av det bästa från de tyngre metalgenrerna, med både death-, black- och thrashelement. Därmed utvecklar sig bandet vidare i sin egen stil, som passande benämns episk extreme metal.<br /><br />Hjärtat darrar redan vid första anslaget i <em>Dragon Iconography</em>, inledningslåten på albumet ”Reptilian”. Det är tungt och tekniskt, det är mytologiskt och majestätiskt. Albumet fortsätter rakt igenom med en läcker kombination av helvetestyngd och thrash-snabbhet, och kompositionen av låtmaterialet är fenomenal.<br /><br />Efter de inledande tunga spåren bjuds i mitten av albumet ett litet kluster av mer melodiska och mer lättillgängliga låtar, vilket inleds med fjärdespåret, <em>The Dragontower</em>, igenkänlig från norska Melodi Grand Prix, men här i en delvis annan tappning. Inför tävlingen hade låten kortats ner och fått delvis andra, mer ”schlagermässiga” element - jämför gärna avslutningen på de båda versionerna - medan den nu fullt ut fyller sin plats på albumet. Efter den aningen mer anonyma <em>Leaving the Mortal Flesh</em> följer därpå mitt favoritspår för närvarande, <em>Dark as Moonless Night</em>. Detta musikstycke är bedövande vackert med sin lugna stämningsfulla inledning, sitt melodiösa driv, med Thebons röst i sitt bästa djupgrowlande hesa läge och med översköna mansröster från The Dragonchoir i refrängen.<br /><br />Full tyngd återkommer i den längtansfulla <em>The Devine Land</em> samt den avslutande makalösa 14-minuterskompositionen <em>Reptilian Majesty</em> som perfekt bär fram hela albumets väsen. Detta, har Obsidian C. omtalat, är en låt han arbetat på i flera år och en version fanns redan inför förra albumet, "Kolossus". Dock valde han att vänta med den och fortsätta bearbeta temat. Nu presenteras låten helt i sitt rätta sammanhang.<br /><br />”Reptilian” är således en samling låtar av högsta kvalitet rakt igenom. Spåren varierar i längd, från 4 till drygt 14 minuter, och är så musikaliskt varierade att det fortfarande, efter säkert ett femtiotal genomlyssningar, är spännande att ta del av var och en av de åtta låtarna på albumet.<br /><br />Sångaren Torbjørn "Thebon" Schei visar sig alltmer som en fantastisk allround-vokalist, jag vet inte om jag har hört någon annan i genren bättre utföra ett så brett register av sångstilar, och han utnyttjar hela sin förmåga på denna platta. Från djupaste dödsgrowl till hest viskande raspig sång och de mest skärande black metal-skrik.<br /><br />”Varför gör inte alla band så här – hela tiden?” är känslan jag får inför KEEP OF KALESSINs tekniskt så flyhänta hantering av uppgiften på denna platta. Allt är så gediget och genomarbetat, från låtmaterialet, det musikaliska genomförandet av samtliga i bandet – Vegar "Vyl" Larsen är en benådad trummis – till produktion och paketering. Det är som en ren vinst att ha fått äran att införskaffa detta album. Du som ska köpa ”Reptilian”, och det tycker jag självklart du ska göra, väljer gärna digipack-utgåvan med en DVD som bonus. DVD:n är i sig ingen märkvärdig produkt, men ett intressant ”making of”-avsnitt samt några låtar från en konsert i Trondheim 2009 är mycket väl värt den lilla tian extra.<br /><br />Det enda som hindrar mig att ge ”Reptilian” full poäng, är känslan av att KEEP OF KALESSIN efter detta, faktiskt, har ytterligare att komma med. 10-poängaren är dock snubblande nära och detta kan mycket väl visa sig vara årets platta. Mycket väl…<br /><br /><em>Betyg: 9/10</em>Unknownnoreply@blogger.com0