HIM, Nalen Stockholm, 14/2 2008
Kvällen på Nalen, med förbandet SERENADE FOR JUNE samt finska ”love metal”-akten HIM, blev helt klart mycket intressantare än väntat. I Nalens traditionstyngda pelarsal, bland förgyllda spegelramar, trivs publiken stort denna Alla hjärtans-afton, en publik med påtagligt stor del ungt och kvinnligt inslag.
SERENADE FOR JUNE är ett band jag inte hört talas om tidigare och därmed inte hade några som helst förväntningar på. Det blev en positiv överraskning av en riktigt fartfylld tremannagrupp med sköna rockvibbar och en mycket kompetent sångare. Bandet har just släppt sitt första album, som än så länge endast går att få tag i via bandets Myspace.
Ville Valo är HIM. Det finns sångare som på scen är en naturlig del av gruppen, det finns sångare som tydligt är bandets front och styrka utåt. Och så finns det typen ”Ville Valo – och hans band”. Det är första gången jag ser gruppen live och Valo har en särdeles sammansatt utstrålning. Hans dynamiska röstresurser är ovedersägliga. Han låter ständigt rösten glida, hoppa och pendla mellan de högsta tonerna och djupaste bas, mellan hest viskande och klar änglastämma. Rysligt effektfullt. Under kvällen växlar han mellan översvallande publikkontakt, inåtvändhet och ibland snarast en slags frånvändhet. Ett mycket märkligt framträdande, men allt ger intressanta effekter i musicerandet.
Ville Valos fans är hängivna, tjejerna skriker i falsett så fort han rör sig, ler eller öppnar munnen, antingen det är för att sjunga, prata eller för att dricka en slurk kaffe. Upp på scen kastas publikens tribut till sångaren: tre rosor, en nalle och två paket Marlboro. Vad detta egentligen säger om mannen ifråga tål att funderas på. Mot slutet blir det dock så hett i lokalen, (beror det på Valo/fansen/ventilationen?) att många faktiskt backar undan från scenkanten och droppar ner längre bak i lokalen. Om bandet räknar sina framgångar i avsvimmade fans kunde de denna kväll räkna in två sådana...
Det här är ofrånkomligen en "Ville Valo show", men även musikerna tycks något inåtvända, för att inte säga frånvända emellanåt. Musikaliskt finns inget att klaga på men om publikkontakten för Valos del känns sporadisk och opålitlig, är den hos de övriga musikerna snarast obefintlig. Det känns som om de har fullt upp av sitt eget, och av varandra… Som sagt en märklig, men inte helt oäven, konsertupplevelse.
Dagen efter kunde jag läsa i pressuppgifter att spelningarna på Nalen var första gången på 15 år som Ville Valo var nykter under en konsert. Detta kanske hade betydelse för känslan att han ibland inte var riktigt närvarande. Vi hade också noterat att han bara drack vatten och Redbull. Samt en kopp kaffe.
De som kom till Nalen för att höra HIMs gamla godingar fick sitt lystmäte denna kväll med låtar som Your Sweet 666, Buried Alive by Love, The Funeral of Hearts och Join me in Death, men även den som ville höra nytt kunde vara nöjd. Ett antal låtar från senaste plattan "Venus Dome" levererades, utöver titellåten bland annat Passion´s Killing Floor, The Kiss of Dawn och senaste singeln Bleed Well.
Här kan du också läsa Michael Holmströms recension av "Venus Dome".
BiblioteKarin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar