lördag 10 mars 2012

DJERV - "Djerv"

Tidigare publicerad på WeRock.se 14 juli 2011

DJERV - "Djerv"

Agnete Kjølsrud har en benådad röst som ljuder ömsom klar som vatten, ömsom hård som is och emellanåt vass som krossat glas. Efter succégästandet på DIMMU BORGIRs senaste giv ”Abrahadabra” kommer hon nu i egen rätt under bandnamnet DJERV tillsammans med slagverkaren Erlend Gjerde, tidigare i STONEGARD, samt gitarristen Stian Kårstad som även spelar i black metal-bandet TRELLDOM med bland andra Gaahl. Medlemmarnas skilda bakgrund är säkert en av grunderna till att bandet framgångsrikt leker fritt i det musikaliska gränslandet mellan rock, heavy metal och black metal.

DJERVs självbetitlade debutalbumet har några urstarka låtar såsom inledande Madman tillika förstasingel, samt Headstone och Ladder to the Moon, medan andra spår inte fullt ut har den styrka i låtarna som behövs för matchning med Kjølsruds röstkrafter och musikernas skicklighet. Något av energin går förlorad någonstans på vägen under skivans nio spår.

Således utmärkta insatser av bandets musiker, men ett stundom något svagt låtmaterial gör att jag inte delar ut de allra högsta betygen – denna gång. Räkna dock lugnt med att vi får höra mer av Agnete Kjølsrud och DJERV i framtiden, vilket finns all anledning att se fram emot.


Betyg: 7/10

/BiblioteKarin

måndag 5 mars 2012

IN FLAMES – ”Sounds of a Playground Fading”

Tidigare publicerad på WeRock.se 1 juli 2011

IN FLAMES – ”Sounds of a Playground Fading”

De gör det igen. IN FLAMES tar ut svängarna ordentligt och tar oss med på en spännande och högst omväxlande resa med detta sitt tionde album i ordningen, och det första utan gitarristen och grundaren Jesper Strömblad. Bandets historia i den melodiska metal-skolan bärs upp med den äran, men framför allt utvecklar IN FLAMES, nu med Björn Gelotte och Anders Fridén som kvarvarande låtskrivare, sitt alldeles egna sound ytterligare ett steg, och under en timmes tid och i tretton spår bjuds på en variationsrikedom som gör ”Sounds of a Playground Fading” till en platta som gärna spelas varv efter varv efter varv, utan att det på något sätt bli tjatigt.

Temat för albumets lyrik grundar sig, vilket Fridén nämnt explicit i intervjuer, i insikten att det idag finns mycket få oexploaterade områden kvar på jorden samtidigt som vi vet att hoten mot vår värld ökar. Hur denna kunskap påverkar mänskligheten och den enskilda individen, vad vi gör med vetskapen att tiden rinner ut, detta är det koncept kring vilket texterna roterar och utspelar sig. (”We are ghosts of the concrete world, Genetic codes of a dying breed”)

Musikaliskt drar och spänner flera av albumets spår åt ganska vitt skilda håll, men banden brister aldrig. Här finner vi mer traditionella IN FLAMES-låtar som det inledande titelspåret, The Puzzel och urladdningen Darker Times, men också små överraskande stycken som ”spöklåten” The Attic och den knarrande, orgeltrampande och talade Jesters Door. Anders Fridén prövar ytterligare sina vingar när det gäller sången och röstbredden är imponerande stor, alltifrån det sedvanliga relativt ljusa growlet, med Fridén-klassiskt stundom framspottad artikulation, och den lätt igenkännliga något nasala rensången, över till nya vokala arenor såsom i den helt igenom ”growl-fria” Ropes eller det djupare röstläget i rensångspartierna i All for Me.

Musikerna då? Ja alltså, det är inte annat att säga än; excellent arbete rakt igenom. Lyssna bara till Daniel Svenssons trumarbete i Enter Tragedy eller Deliver Us - eller egentligen precis vilket spår du än väljer. Bas och gitarr hanteras precis så skickligt som Peter Iwers och bandets gitarrister sedan länge skämt bort oss med, och spelglädjen lyser ännu intakt hos dessa musiker med snart två decennier och tio album i ryggsäcken. Björn Gelotte som både är huvudupphovsman till musiken och ensam står för gitarrspelet, ska ta åt sig en stor del av äran för ett rent superbt slutresultat. Detta är ett album att famna, ta till sig och älska både bit för bit och som helhet.

Att utse några låtar till favoriter eller plattans bästa blir närmast bara en lek med ord, men just nu är jag väldigt svag för den både musikaliskt och textmässigt vackra Where the Dead Ships Dwell men också den nämnda All for Me med su-ve-ränt trummande och som sagt Fridén i ett röstomfång som ger sköna rysningar. Prickarna över i-na i helheten heter naturligtvis också producenten Robert Laghi och den av IN FLAMES sedan länge nyttjade keyboardisten Örjan Örnkloos tjänster, vars detaljer läggs som spritsad kristyr i lagom lockande doser på toppen av kakan.

Spännande blir också att höra dessa låtar live så småningom. Jag tror inte vi kommer få uppleva det, därtill är vi fans generellt för konservativa, men en dröm vore att höra hela denna platta framföras live på en konsert framöver. Det skulle helt säkert bli fantastiskt.

Betyg: 9/10

/ BiblioteKarin

lördag 3 mars 2012

THOSE LEFT BEHIND - "Horror Classics And Other Tributes To The Dark Side"

Tidigare publicerad på WeRock.se 1 juni 2011

THOSE LEFT BEHIND - "Horror Classics And Other Tributes To The Dark Side"

Han gör alltid bra grejer. Multimusikern, producenten, sångaren och låtskrivaren Ole Alexander Myrholt är en oförliknelig idémaskin och musikskapare som rör sig fjäderlätt inom och mellan hårdrockens tyngre genrer och har full kontroll över det han låter ut till folket. Denna senaste giv sker i konstellationen THOSE LEFT BEHIND med deklarationen ”old school death metal the way it was meant to be”. Debutalbumet ”Horror Classics And Other Tributes To The Dark Side” är en mix av egna låtar och ett antal covers. Plattan genomsyras av ett skräckfilmstema och samplingar från olika filmer dyker upp lite varstans.

Mest överraskande av coverversionerna är nog BEACH BOYS-låten Surfin USA, medan låtarna av NAPALM DEATH, Social Sterility, och SEPULTURA, Warriors Of Death, på ett mer naturligt sätt stämmer in i det egna låtmaterialet. Favoriter är dock de egenskrivna spåren Fatal Attraction, A Bottle of Wine And A Bucket of Blood och Mutilation Real, men också den instrumentala norskbetitlade Selektive Serotoninreopptakshemmere. Och helt oavsett vilken låt det gäller blir jag trollbunden av sångaren Myrholt. Den mannens röst har en magisk och manisk klang, oavsett om han som här dödsgrowlar, skriker i black metal-bandet TREMOR eller, vilket senare skivsläpp visat fina prov på, sjunger rensång.

Filmtemat i albumet går mig tyvärr ganska mycket förbi då jag varken är en stor skräckfilmsfantast eller cineast över huvud taget. Jag känner att jag missar en dimension och t o m blir lite irriterad över alla samplingar som istället för att fördjupa endast känns störande. Därmed blir albumet lite mer svårtillgängligt och jag kan inte dela ut de allra högsta betygen vilket annars kunde varit aktuellt, men helt klart är detta en platta att införskaffa för alla som gillar gammaldags dödsmetall - med skruvat tema.

Betyg: 8/10

/BiblioteKarin