ARMA GATHAS – “Dead To This World”

Tidigare publicerad på WeRock.se 1 maj 2010

ARMA GATHAS – “Dead To This World”

ARMA GATHAS debutalbum landar i min spelare tillsammans med information om att här ska tidigare CATARACT-gitarristen Simon Füllemann och hans nya trupp bjuda på metal i samma anda som ENTOMBED, BOLT THROWER och MACHINE HEAD mixat med punk/hardcore i stil med TRAGEDY, HATEBREED och NEUROSIS. Innan jag kastar mig in i musiken kastar jag ett getöga på låtlistan. Ett bandnamn som ARMA GATHAS tycks förpliktiga. Jag finner i listan titlar som Losing Hope, The Damage Done, God’s Wrath och The Rise And Fall. Inget nytt under solen där, kan tyckas. Det känns lite som om återvinningen gått igång och inte kunnat hejdas. Preparerad med vissa farhågor ger jag mig i kast med själva musiken. Och får alla mina förväntningar och farhågor ikullkastade.

Efter ett smygande intro, spåret Antagonist, dundrar ARMA GATHAS igång den kompromisslösa The Rise And Fall och fortsätter sedan i samma anda. Ändå är det först i femte spåret, The Damage Done, som det bjuds in till något ännu större än helt okey metal. Här växer gitarrerna, sången och kompet till något riktigt mäktigt och därefter är jag fast i ARMA GATHAS dundrande ljudvärld. Det instrumentala mellanspelet Liberate Me ger en vacker brygga över till andra halvan av albumet som inleds med Depopulation där trummorna smattrar, gitarrerna gnistrar och Che Sneltings röst smälter samman musikens delar till en enhet.

Av skivans 13 spår är inte mindre än tre stycken korta instrumentala intron/mellanspel vilka fungerar sammanlänkande för hela konceptet. Det här är inte en samling låtar, detta är ett album, med betoning på sammanhang, där det ena spåret introducerar, speglar eller kompletterar, och kompletteras av, det andra. Vad jag från början tog emot som en ganska lättsam samling trevlig metal har efter ett antal lyssningar växt sig vida större. Avslutande Our Last Goodbye – Our Final Breath är precis så ödesmättad som titeln låter ana, här tillåter sig musikerna ytterligare utspel och avslutar med lena stråkar och trippande tangenter som motsäger det hopp-lösa i låttiteln och gjuter några droppar olja på de vågor som rörts upp under albumets knappa 40 minuter. Precis så knappt tilltaget att man vill ha lite, lite mer – och måste slänga på hela albumet ett varv till.

ARMA GATHAS är en grupp att hålla allra minst ett öga på framöver, för dessa tyskar kommer helt säkert göra mer än lite väsen av sig i framtiden.

Betyg: 7/10