Iron Maiden - Globen

Tidigare publicerad på Bandit Rock november 2006.

Iron Maiden på Globen 17/11 2006

Jag har en date bokad till sommaren 2008…

De högt ställda förväntningarna på Iron Maidens spelningar i Sverige i år med tre utsålda Globen samt en konsert i Göteborg, skruvades ner något under veckan före besöket. Från första Danmarksspelningen rapporterades att tekniken hade stoppat förbandet Trivium helt, samt trasslat mycket även för Maiden så att hela konserten blev en ganska halvdan upplevelse. Första kvällen i Globen startade dock alldeles utmärkt med ett Trivium i högform som började spelningen på utsatt tid och med bra tryck. Lokalen var ännu bara halvfull men på golvet hade de flesta funnit sina platser och publiken var med från första stund.

Globenarenan skötte således det den skulle, publiken skötte sin del av avtalet och resten skötte Iron Maiden på det mest fantastiska sätt! Efter trettio år i rampljuset är det naturligtvis inte förvånande att de är så genomproffsiga, men att kunna förena detta med en sådan strålande spelglädje och förmedla upplevelsen till publiken att det är just här, just nu och just denna spelning som betyder allt. Det är imponerande.

Bruce Dickinson utstrålar en klarvaken energi. Han är överallt på scenen, hoppar, dansar, springer upp och ner i scenografins trappor och man sitter ofta med hjärtat i halsgropen och tänker att nu störtar han snart ner från den där rampen han studsar ut på. Men inte… jo, men nu gör han det faktiskt! Han snavar över sandsäckarna i scenografins skyttegrav och rullar nästan ner i famnen på publiken (å, vad de skulle ha älskat det!). Men utan minsta avbrott i sången rullar han ett extra varv, reser sig upp och kastar ut den förrädiska sandsäcken i publikhavet. Detta uppskattas, så varför inte? Han hivar ut resten av sandsäckarna också! Märkliga souvenirer för delar av publiken att bära hem idag… Dickinson har så småningom hela Globen i sin hand, vi vill bara göra allt för honom och bandet: ”Scream for me Stockholm!” – och vi skriker, ”Just look at yourselves!” – och vi känner oss som den bästa tänkbara publik. Vid ett par tillfällen stannar hela bandet upp i paus och står bara leende och tar emot våra hyllningar.

Spellistan inför turnén hade sagts innehålla hela nya skivan, A matter of life and death, samt därutöver några gamla låtar. Många uttryckte innan en viss skepsis inför detta, så var t ex önskemålen från lyssnarna i Bandits rockfråga dagarna innan att mycket mer av det äldre materialet skulle ingå. Jag kan förstå att en viss frustration kunde upplevas av den som hela tiden satt och väntade på de stora låtarna från förr, men med vetskap om vad som komma skulle skapade upplägget en fantastisk helhetskänsla där scenografin, musiken och utspelet samverkade till helheten. Trots att albumet inte varit ute mer än några månader, är publiken med och sjunger i var och varannan strof. En av flera höjdpunkter är sista låten på plattan, The Legacy, där den akustiska gitarren ger långa vällustrysningar utefter ryggraden.

Skönt alltså att få uppleva hela nya albumet live. Å andra sidan, när det väl är dags för Fear of the Dark är publiken färdig att lyfta kupolen av Globen och allsången ljuder högt, starkt och lyckligt. Även de övriga klassikerna får publiken att vråla av pur glädje.

Så. Jag har en date bokad till sommaren 2008, jag och några tusen till. Maiden lovar och komma tillbaka till oss då och vi lovar i våra hjärtan att vara där!

BiblioteKarin