TREMOR - Lipsynced with Satan

Tidigare publicerad på Werock 7 september 2008.

Motsträvs motstånd i bitter bryggd

Inte vill vi ha musik som ständigt stryker medhårs, som alltid ska vara lättillgänglig och smeksam mot örongångarna? Nej just det, lite tuggmotstånd behövs nu som då. Och här bjuds oss en bitter bryggd och beska bestialiteter i form av "Lipsynced with Satan", TREMORs andra skivsläpp. Norsk black metal i intensiv och koncentrerad form, levererad i en 5-spårs mini-CD.

"This is Primitive Hate", TREMORs albumdebut för två år sedan, var i mångt och mycket en ilsken, vrång och våldsam motskrift mot krig och religion. Medan texterna då ofta var upptagna av kristendomens och krigets helvete, är "Lipsynced with Satan" mer ägnad det infernaliska i det personliga helvetet.

Sångaren, musikern och den drivande kraften bakom TREMOR, Ole Alexander Myrholt, är också sångare i ENSLAVEMENT OF BEUTY, vars fjolårsalbum av denna skribent utsågs till 2007 års bästa skiva. Medan EoB spelar en symfonisk och definitivt mer lättillgänglig metal, ligger TREMORs musik närmre en ursprungsrå tung black metal. Samtidigt smyger det sig försiktigt in en och annan skön melodislinga i den annars lätt kaotiska musikbilden. Myrholt väljer här att till de tre egna låtarna också lägga två covers, båda sträckande sig mot genrens rötter, i form av BATHORYs Satan my Master och den amerikanska gruppen VONs självbetitlade låt från gruppens första demo 1991.

Efter fem spår och drygt tjugo minuter med "Lipsynced with Satan" inser jag att detta inte är nog. Visst, det är en EP, och som sådan ganska generöst tilltagen, men för den som liksom jag vill ha mer från TREMOR rekommenderas den tidigare nämnda "This is Primitive Hate". Det som finns att klaga på i övrigt är mest kosmetiska påpekanden som att det inledande introt kan bli lite tradigt i längden och kunde ha fått ett eget spår, så vore det enklare att välja bort om man så vill...

För mig kan TREMOR sägas representera essensen av det bästa inom black metal. Musiken kaotisk och rårusken, rösten tidvis på bristningsgränsen, rivandes och slitandes i själens kamrar, blodfullt dramatiskt formulerade texter som inte väjer för något. Rå produktion utan att det nånsin blir osofistikerat. Allt jag vill ha av black metal – och lite till - det är vad TREMOR ger.

/BiblioteKarin