TID - "Giv Akt"

Tidigare publicerad på WeRock.se 15 november 2010

TID - "Giv Akt"

En platta som har beröringspunkter med så vitt skilda kulturuttryck som Twin Peaks, Eugene O'Neill, SHINING och Mikael Wiehe, kan detta över huvud taget hålla ihop? Ja, stockholmsbandet TID:s musik är samtidigt något väldigt eget och svårdefinierat. Om jag säger att den muntraste låten på TID:s nya album ”Giv Akt” är den instrumentala cover på Mikael Wiehes Flickan Och Kråkan som avslutar plattan, så kan ni förstå åt vilket håll detta barkar. Hela tillställningen är mörk, ångestfylld – och samtidigt mycket vacker. Möjligen kan stilen sorteras in under beteckningen dark ambient, för att leda associationerna åt någorlunda rätt håll.

TID, eller ”time is divine” som Myspace-adressen lyder, släpper sitt andra album digitalt och för fri nedladdning, en fem-spårs och trettiominuters intensiv musikupplevelse. Den säregna musiken gör mig till en början nästan obehaglig till mods, men efter ytterligare några varv i spelaren blir lyssnandet istället både lustfyllt och lätt beroendeframkallande.

Albumet inleds med ett pulserande dunkande i öppningsspåret Libido, och denna puls är sedan närvarande i hela plattan. Spåret därpå är betitlat Lång Dags Flärd Mot Natt, språkmässigt en lekfull förvrängning av titeln på Eugene O'Neills drama ”Lång dags färd mot natt” – lekfullhet är annars inte precis vad som kommer i tankarna när jag lyssnar på denna platta. Tvärtom, allvaret är stort, både i musiken och texterna. Efter ett spår som ger mig vibbar av musiken från Twin Peaks, Världen Stannar Med Mig, följer den mest egna låten på plattan, Lucid Sanndröm, och albumet avslutas därefter som nämnts med Flickan Och Kråkan. Att ge sig på det kulturgods som denna låt är del av är rätt vågat och tyder på en viss konstnärlig frimodighet.

Det kan anas en religiös underton i de korta och vackra sångtexterna på ”Giv Akt”, en new age-känsla med önskan om en förklaring på tillvarons ’varför’ och ’vart’. Detta stör mig lite, men får alltmindre betydelse efter fler lyssningar då sångarens lätt hypnotiska röst bidrar starkt till att bära upp den intensiva känsla som musiken bygger. Mina associationer går till Niklas Kvarforths sångstil, och över huvud taget får ”Giv Akt” och TID:s musik mig att tänka på Kvarforth och hans SHINING. Även om dess uttryck inte är lika bottenlöst tröstlös som Halmstadbandets misantropiska musik.

En inte alltför lättsmält musikalisk blandning bjuder således detta album på. ’Giv akt’ i betydelsen ’var uppmärksam på’ kan vara en bra uppmaning till lyssnaren att faktiskt ta sig lite tid med TID:s musik. Det kan löna sig väl.