Sepultura - "A-Lex"

Tidigare publicerad på Werock 5 februari 2009

Brasiliansk thrash/death i tungt konceptalbum

SEPULTURA skapar diverse olika förväntningar genom att i konceptalbumets form ge sig i kast med en modern litterär klassiker som ”A Clockwork Orange”. Och trots att bandet poängterar att det är originaltexten från 1962 av Anthony Burgess som är utgångspunkten, har säkert många lyssnare även Stanley Kubriks filmatisering från tio år senare i bakhuvudet. Reminiscenserna går ännu längre bakåt i tiden med Beethovens nionde symfoni som en inte oviktig ingrediens i historien.

Trots att SEPULTURA har valt att belasta sitt elfte studioalbum med så tunga litterära och musikhistoriska referenser ska albumet givetvis först som sist bedömas utifrån sina helt egna musikaliska kvaliteter. Och kvaliteter finns här i riklig mängd. De 18 spåren uppdelade i fyra avsnitt utifrån bokens delar, avnjutes gärna i sin helhet men många låtar står också utmärkt väl för sig själva. Några av dessa höjdpunkter är We've Lost You, Conform och öppningsspåret efter introt, Moloko Mesto, med många fler. Det är väl ingen revolutionerande tolkning av Beethovens nia som SEPULTURA presenterar i spåret Ludwig Van, men det de gör, det gör de snyggt och spåret fyller mycket gott sin funktion i konceptet.

”A-Lex” är ett album som hos en del lyssnare säkert kan ge ett visst motstånd att ta sig an. Men om nu inte lyssnandet är alltför belamrat av sådant som ”gamla” SEPULTURA, av Cavalerabrödernas ”Inflikted”, av avståndstagande från att ge litteratur musikalisk form, av att klassisk musik exekveras med bland annat elgitarr, flöjt och stråkar, eller av andra sidospår - om du alltså lyssnar på plattan precis för vad den har att erbjuda, ja då väntar en skön musikupplevelse i ett album som har det mesta utan att vara överlastat. Och ni mina kära ”drogisar”, som Alex skulle sagt, får er till livs hela det brutala konceptet utan att ha läst en enda rad ur ”A Clockwork Orange”. Hela det våldsamma utlevandet, hånet, hatet och ångesten levererat av SEPULTURAs storartade musiker toppat med Derrick Greens magnifika röst, som kan ge rysningar ända ner i tårna.

Genomsyrad av berättelsens bakomliggande fråga om ”den fria viljan” har albumet ytterligare skärpa och psykologiskt djup att ge, men detta, det är en helt annan fråga och början på en helt annan artikel.

Moloko Mesto = ”mjölkbar”
drogisar = ”kamrater”

Betyg: 8/10