VADER - "Necropolis"

Tidigare publicerad på Werock 1 september 2009

God traditionell döds med onödig utfyllnad

Efter 25 år i branschen, och med sitt åttonde studioalbum, är VADER inget ”de stora överraskningarnas” band. Trots att samtliga medlemmar förutom grundaren och frontmannen Piotr ”Peter” Wiwczarek, förra året byttes ut i live-sammanhang, är soundet på ”Necropolis” gravt igenkännligt. Kanske inte så underligt med tanke på att Wiwczarek utöver growlandet även hanterar både bas och gitarr i studioinspelningarna. Med sig har han trummisen Paweł ”Paul” Jaroszewicz som imponerade stort redan som nying vid live-spelningen på Fryshuset under jubileumsturnén förra hösten.

Inget nytt under solen alltså, men för den som hyser kärlek till klassisk VADER, och till klassisk dödsmetall öht, bör det här vara helt tillfredsställande. Låtarna spänner mellan relativt thrashig döds som i Anger, Blast och förstasingeln Never Say My Name, och mer doom-doftande Rise Of The Undead, med en riktigt catchig refräng, och malande avslutningsspåret When The Sun Drowns In Dark.

Alla de regelrätta låtarna bjuder på fullödigt välspunnen death metal. Intrycket av albumet dras dock ner något av ett par onödiga ljudföreteelser såsom utfyllnadsspåren The Seal, ett instrumentalt gnissel, och det mässande talspåret Summing the Futura. Det ”dolda” spåret ett par minuter efter avslutande When The Sun Drowns In Dark fyller heller ingen begriplig funktion och Wiwczarek kunde gott avstått från att inleda den i övrigt riktigt snygga låten Dark Heart med ett teatraliskt ”mo-he-he-hee”.

Som bonusspår på specialutgåvan bjuds två riktiga klassiker som coverspår, VENOMs Black Metal, faktiskt bra mycket vassare än originalet, samt METALLICAs Fight Fire With Fire, en låt som aldrig skäms för sig, men som ändå känns lätt malplacerad i sammanhanget.

Detta VADERs åttonde släpp har onekligen kommit lite i skymundan av landsmännen i BEHEMOTH med deras ”Evangelion” som gavs ut någon vecka tidigare. Utan att orda för mycket om detta kan en jämförelse mellan VADERs traditionella döds och BEHEMOTHs ständigt pågående utveckling av genren inte annat än utfalla till de senares fördel, men VADER gör med ”Necropolis” det de förväntas göra, och det är i mångt och mycket gott nog.

Betyg: 7/10