VREID – "V"

Tidigare publicerad på WeRock.se 1 februari 2011

VREID – "V"

Femte albumet av norska VREID är en komplex historia med grundfärg i hemlandets traditionella black metal men därtill med många musikaliska utflykter och influenser. Detta är modern norsk extreme metal, väl i klass med de kanske mer uppmärksammade landsbröderna i ENSLAVED, KEEP OF KALESSIN och SATYRICON för att nämna några.

VREID har sin bakgrund och tillkomst i bandet WINDIR vars frontman Terje ”Valfar” Bakken dog 2004. Bandet lades ner men snart startade tre av de fem kvarvarande medlemmarna just VREID och tog med sig mycket av den melodiska och progressiva metal – ”sognametal” kallad efter bandets hemort - som WINDIR spelat. Låtarna på det tidiga albumen sjungs också delvis på den egna dialekten sognamål, delvis på engelska. ”Milorg” från 2009 samt aktuella albumet ”V” har dock all lyrik på engelska.

Texterna på VREIDs plattor har rört sig kring historiska teman, mycket kring Andra världskriget och de norska motståndsgrupper som stod upp mot nazismen under ockupationen. På ”V” har man vidgat perspektivet och lyriken upptas bland annat av existentiella frågor, med inspiration från Jean-Paul Sartre och konstnären Edvard Munch. Första singeln The Sound Of The River är inspirerad av boken ”Markens Grøde”, av den norska författaren och nobelpristagaren Knut Hamsun.

”V” är ett album med drag av alltifrån traditionell black metal till 70-talsrock, 80-talsthrash och dagens progressiva metal, med vackra melodier framförda av skönsjungande mansstämmor omväxlande med krampartade black metal-skrik. Denna stora variationsrikedom hade lätt kunnat gå överstyr och gjort albumet vilset och splittrat. Tack vare den glasklara produktionen och de skickliga musikernas genuina insatser skapas istället en fantastiskt rik helhet.

Den som inte hört VREID tidigare men gillar norsk extreme metal i form av t ex tidigare nämnda KEEP OF KALESSIN, och kanske än mer ENSLAVED, rekommenderar jag verkligen att låna ”V” sin tid och sitt öra. För dem som kan sitt VREID är det bara att gratulera, ni har med ”V” ett lysande album att ta del av där musiken utvecklats ytterligare från tidigare plattor.

Betyg: 9/10

ISKALD – "The Sun I Carried Alone"

Tidigare publicerad på WeRock.se 11 januari 2011

ISKALD – "The Sun I Carried Alone"

Norska tvåmannakombon ISKALD blev snabbt uppmärksammade för debutalbumet ”Shades of Misery” år 2007. En debut med rötterna stadigt i den norska black metal-myllan. Redan året därpå släpptes den fullmogna skivan “Revelations of Reckoning Day” som jämfört med debuten hade lämnat en del av det ”skitiga” soundet bakom sig, blivit mer melodisk och mer sofistikerad och där jag i min recension här på WeRock (länk nedan) hörde släktskap med både DIMMU BORGIR och ROTTING CHRIST.

“The Sun I Carried Alone”s knastrande inledning övergår snart i fullspeedade Under A Black Moon och drygt 50 minuter och 9 spår senare är det dags att vakna upp ur transen och hämta andan. Liksom på tidigare album framförs merparten av sångerna på “The Sun I Carried Alone” på engelska medan ett par spår, Natt Utover Havet och I Lys av Mørket, sjungs på det egna modersmålet. Texternas teman går tillbaka på verkliga historiska händelser och sångaren och gitarristen Simon Larsen har mycket att berätta, låtarna är brädfyllda med sång i hans förtjänstfullt konsekventa black metal-skrikiga stil. Trummorna sköts lika förtjänstfullt av Aage Krekling.

Om “Revelations of Reckoning Day” ansåg jag mig förstå att det var ”en platta som visar ett band på väg bort från sina rötter”. När nu bandets tredje giv är för handen undrar man förstås om utvecklingen bort från de musikaliska fadersbanden har fortsatt. Men svaret är att nej, faktiskt inte, snarare tvärtom. Albumet “The Sun I Carried Alone” är råare, mer grovt och mindre melodiskt än sin föregångare. Bättre eller sämre vill jag inte säga, då det är två sidor av samma goda sak; genuin norsk black/extreme metal. Gillar man sådan bör även denna nygamla sida av ISKALD kunna falla väl på läppen.

DILLINGER ESCAPE PLAN - ”Option Paralysis”

Tidigare publicerad på WeRock.se 1 januari 2011

DILLINGER ESCAPE PLAN - ”Option Paralysis”

Det startar i kaos och landar i kaos och däremellan är det – kaos, kaos och lite lite ordning.

DILLINGER ESCAPE PLANs fjärde studioalbum, ”Option Paralysis”, är besvärlig lyssning, ingenting för trötta öron som vill njuta skön avkoppling. Nej, aktivt lyssnande krävs mer eller mindre konstant för att kunna ta till sig denna kaotiska komposition. Så belönas man också rikligt. Om du inte hört bandet tidigare, öppna sinnena och bered dig på en givande musikalisk vansinnesresa. Varje spår på ”Option Paralysis” bär på nya överraskningar och utmaningar, men albumet innebär ändå ingen direkt överraskning för trogna DEP-lyssnare.

Vid intensiv lyssning är det risk att ens eget hjärta börjar slå i otakt emellanåt, men mjukt pianostödda Widower kommer som en överraskande vilopunkt mitt i galenskapen. Annars är Room Full of Eyes och Good Neighbor de två kanske mest intensivt ösiga och även de bästa spåren.

SAMAEL - "Antigod"

Tidigare publicerad på WeRock.se 1 december 2010

SAMAEL - Antigod

Schweiziska SAMAEL har varit en del av metalscenen i mer än 20 år. Efter att från början ha spelat black metal med influenser från bland annat svenska BATHORY, har bandet senare experimenterat inom att antal av metalmusikens subgenrer. Sångaren och frontmannen Vorph har ständigt haft sällskap på resan av sin bror Xy (aka Xytraguptor) som förutom trummorna sällan kan låta bli keyboarden i musicerandet. Med åren har syntarna emellanåt tagit stor plats, såsom i det av Xy själv helt komponerade och framförda dubbelalbumet "Era One & Lesson In Magic #1" (2006), med Vorph på sång på den ena skivan.

Med förra årets album, ”Above”, letade sig SAMAEL delvis tillbaka till sina rötter, ”mer black metal än på länge” som det sades, och när man nu släpper mini-CD:n ”Antigod”, med delvis nytt material, är nyfikenheten stor. Vilken väg går SAMAEL vidare på nu?

Inte heller denna gång väljer man den ena eller den andra vägen. Singeln Antigod får sällskap med en nyinspelning av Into the Pentagram, ursprungligen från debutplattan ”Worship Him” (1991) och ett par livespår, Reign of Light (2004) samt Slavocracy (2007). Därefter kommer en ytterligare version av Antigod, ”Dark Night Remix”, och denna mini-CD avslutas med den rent instrumentala Ten Thousand Years.

Titellåten Antigod är en skön metaldänga med hög allsångsfaktor, som helt säkert kommer göra sig mycket bra live. I övrigt spretar materialet av uppenbara skäl, men på det hela taget är detta alster mycket njutbart. Själv vill jag ha mitt SAMAEL mer svart och mindre elektroniskt. Men det här handlar om skickliga musiker som skapar bra saker av det mesta de tar i sina händer. I varje fall vet man fortfarande aldrig riktig vad som väntar en när det kommer till SAMAEL, och jag ser mycket fram emot den musikaliska miljö Antigod kommer att ingå i på det väntande fullängdsalbumet.

TID - "Giv Akt"

Tidigare publicerad på WeRock.se 15 november 2010

TID - "Giv Akt"

En platta som har beröringspunkter med så vitt skilda kulturuttryck som Twin Peaks, Eugene O'Neill, SHINING och Mikael Wiehe, kan detta över huvud taget hålla ihop? Ja, stockholmsbandet TID:s musik är samtidigt något väldigt eget och svårdefinierat. Om jag säger att den muntraste låten på TID:s nya album ”Giv Akt” är den instrumentala cover på Mikael Wiehes Flickan Och Kråkan som avslutar plattan, så kan ni förstå åt vilket håll detta barkar. Hela tillställningen är mörk, ångestfylld – och samtidigt mycket vacker. Möjligen kan stilen sorteras in under beteckningen dark ambient, för att leda associationerna åt någorlunda rätt håll.

TID, eller ”time is divine” som Myspace-adressen lyder, släpper sitt andra album digitalt och för fri nedladdning, en fem-spårs och trettiominuters intensiv musikupplevelse. Den säregna musiken gör mig till en början nästan obehaglig till mods, men efter ytterligare några varv i spelaren blir lyssnandet istället både lustfyllt och lätt beroendeframkallande.

Albumet inleds med ett pulserande dunkande i öppningsspåret Libido, och denna puls är sedan närvarande i hela plattan. Spåret därpå är betitlat Lång Dags Flärd Mot Natt, språkmässigt en lekfull förvrängning av titeln på Eugene O'Neills drama ”Lång dags färd mot natt” – lekfullhet är annars inte precis vad som kommer i tankarna när jag lyssnar på denna platta. Tvärtom, allvaret är stort, både i musiken och texterna. Efter ett spår som ger mig vibbar av musiken från Twin Peaks, Världen Stannar Med Mig, följer den mest egna låten på plattan, Lucid Sanndröm, och albumet avslutas därefter som nämnts med Flickan Och Kråkan. Att ge sig på det kulturgods som denna låt är del av är rätt vågat och tyder på en viss konstnärlig frimodighet.

Det kan anas en religiös underton i de korta och vackra sångtexterna på ”Giv Akt”, en new age-känsla med önskan om en förklaring på tillvarons ’varför’ och ’vart’. Detta stör mig lite, men får alltmindre betydelse efter fler lyssningar då sångarens lätt hypnotiska röst bidrar starkt till att bära upp den intensiva känsla som musiken bygger. Mina associationer går till Niklas Kvarforths sångstil, och över huvud taget får ”Giv Akt” och TID:s musik mig att tänka på Kvarforth och hans SHINING. Även om dess uttryck inte är lika bottenlöst tröstlös som Halmstadbandets misantropiska musik.

En inte alltför lättsmält musikalisk blandning bjuder således detta album på. ’Giv akt’ i betydelsen ’var uppmärksam på’ kan vara en bra uppmaning till lyssnaren att faktiskt ta sig lite tid med TID:s musik. Det kan löna sig väl.

BLACK BAY - "Feeding It..."

Tidigare publicerad på WeRock.se 15 november 2010

BLACK BAY - "Feeding It..."

Sundsvallsbandet BLACK BAY har släppt en 4-spårsdemo kallad ”Feeding it…” Ett antal lyssningar lämnar mig med en ganska tom känsla, och upplevelsen av att det här har jag hört förr. Flera gånger faktiskt. Kanske t o m för många gånger…

Musikerna i BLACK BAY kan sin sak och gör en habil insats. Men det finns ingenting som lyfter, inget som ger plattan karaktär. Inte heller vokalisten lyckas få det att tända till i låtmaterialet. Sången ljuder ganska platt och tråkig. Det finns en ansats till något spännande här och där, t.ex. i inledningen till andra låten, titelspåret Feeding It men det faller snart åter ihop till samma lite menlösa ”skvalrock”. De enskilda musikernas insatser är alltså klart godkända, men originaliteten närmar sig noll.

Jag skulle så gärna vilja säga att BLACK BAY har en potential, att de kan utvecklas till något riktigt bra. Om det inte vore för det faktum att de hållit på sedan 2004 och detta redan är bandets femte demo, och jag tror därmed tyvärr att ”this is it”. Alltså, helt okey bruksrock men inget att springa benen av sig för, eller lägga sina surt förvärvade på.

ENSLAVED - ”Axioma Ethica Odini”

Tidigare publicerad på WeRock.se 1 november 2010

ENSLAVED - ”Axioma Ethica Odini”

ENSLAVEDs nya album tar vid där det förra, ”Vertebrae”, slutade och det inledande spåret Ethica Odini känns musikaliskt som en logisk och ganska direkt fortsättning på den tidigare plattans låtar, inte minst den då avslutande The Watcher. Albumet fortsätter i igenkännliga banor, där t ex tredjespåret Waruun växer ut till en mäktigt rytande sång.

Efter de fyra första spåren händer något mer med musiken. Axioma delar i viss mån denna platta i två hälfter. Den sirligt slingrande musiken kring uppläsning av en viskande röst, är i sig ett fint stycke, och den bildar samtidigt en övergång till den del av plattan som visar så tydligt att ENSLAVED ännu inte på något sätt ämnar avstanna i sin utvecklig. ”Progressiv” i sin egentliga och ursprungliga bemärkelse är det bästa epitetet för att beskriva bandets musik och dess fortskridande utveckling. Helt opåkallat infinner sig jämförelsen med OPETH upprepade gånger under lyssningen. Trots att banden startat i delvis olika traditioner - svensk döds respektive norsk svartmetall – finns påtagliga likheter.

Det suveräna spåret Giants är kanske, som även låtmakarna Gruttle Kjellson/Ivar Björnson påpekat, det tyngsta ENSLAVED nånsin har gjort och absolut en favorit på plattan att återkomma till gång efter gång. Singular har en bedövande vacker inledning som i mycket, inte minst sånginsatsen av rensångaren/keybordisten Herbrand Larsen, minner om DREAM THEATER.

Albumets titel ”Axioma Ethica Odini” syftar på den nordiska diktcykeln Hávamál, ’Odens sång’, som i sina tidiga latinska översättningar benämns just ’Ethica Odini’ och varifrån mycket av lyrikens tema är hämtat.

Sin musikaliskt progressiva attityd till trots är ENSLAVED ett ganska konservativt band vad gäller distributionen av sin musik. Inte ett fullt spår släpptes till allmänheten förrän strax innan utgivningen, och albumet som helhet ligger varken på bandets sajter eller på Spotify. Det blir med andra ord att gå raka vägen och inhandla plattan. Och att råda till det tvekar jag inte en sekund. ENSLAVEDs elfte fullängdare är just vad man kan både hoppas och önska av ett band, fortfarande i full utveckling på sitt 20:e verksamhetsår. Respekt!