Hultsfred dag 2

Tidigare publicerad på Bandit Rock juni 2007.

Hultsfredsfestivalen, 15/6 2007

Black Label Society
Halv tre på fredagseftermiddagen sprängs nästan lilla "Teaterladan" av Black Label Society och dess publik. Som befarat är detta kanske det mest underdimensionerade scenvalet på hela festivalen. Långt innan spelningen startar är lokalen överfull. Vi backar ut efter halva konserten när folk fortfarande väller in. Nå, det går nästan lika bra att lyssna från arenans utsida. Zakk Wylde & co spelar genuin rockmusik men ändå, enligt min mening, inget att bli direkt upphetsad över.

Lamb of God
Amerikanskt death metalband, som vi besåg i höstas på Hovet i Unholy Alliance II. Den gången kom Lamb of God kanske delvis i skymundan av förväntningarna inför In Flames och Slayer, men idag står de på egen scen, med en entusiastisk publik och kör ut sin rena, tunga death metal helt utan kompromisser. "Överkörd" och skönt urblåst känner man sig efter den konserten.

Wolfmother
Trion från Australien, var ett av banden på Hultsfred jag länge varit nyfiken på. De tre medlemmarna i Wolfmother fyller mycket väl ut den näst största scenen, Pampas, med sin show, och fyller även hela gräsmattan framför med sin publik. Med smak av blues, Jimmi Hendrix, AC/DC med mera klassisk rock, tänjer gruppen på hårdrockens gränser åt flera olika håll. Gott!

Sedan borde det vara dags att dra sig mot Hawaii och Ozzys spelning. Vi går dock mot strömmen – bokstavligen. Hela Pampaspubliken plus alla som tidigare inte orkat ur tälten tycks nu på väg mot största scenen och festivalens största (?) dragplåster, vi är på väg därifrån. Ingen rapport från denna spelning således, eftersom vi valde att gå ”hem” och ladda upp inför dagens för vår del mest emotsedda konsert.

Dark Tranquillity
Göteborgarna med Mikael Stanne i spetsen har sedan i våras, då senaste plattan "Fiction" kom, stått högt på önskelistan över konsertband jag ville se. Och göteborgsmetal på högsta nivå är vad det här handlar om. Sångare Stanne dominerar scenen helt, både i sin fysiska gestalt och i Jesus-liknande poseringar på ljusskärmen i scenbakgrunden. Atlantis är nog också den bäst lämpade av festivalens scener för metalmusiken, både ljud- och ljusmässigt, och det blir en helt igenom skön konsert som lämnar efter sig önskan om mer. Från nya plattan bjuds bland annat på Focus Shift och Miserys Crown, men det nya blandas också med många låtar från tidigare plattor i bandets nästan 20-åriga karriär. Jag inser att jag lyssnat på alldeles för lite Dark Tranquillity hittills, och nu måste jag jaga rätt på även deras äldre plattor!

BiblioteKarin