En helhet så mycket större än summan av delarna
Nuclear Blast 20-årsfirar under året med en dubbelutgivning med många av sina mest namnkunniga artister: samlingsalbumen "Into the Light", som släpptes i juni och "Out of the Dark" nu i september. "…the Dark" är en i många delar svenskt präglad historia med Soilworks f d gitarrist Peter Wichers i en avgörande roll och dessutom flera svenska sångare. Wichers har fått uppdraget av Nuclear Blast att producera detta samlingsalbum, han har skrivit musiken till alla låtarna och hanterar dessutom gitarrer och bas rakt igenom hela albumet. Till sin hjälp har han valt att alternera två trummisar, nuvarande Soilwork- och Scarve-trummisen Dirk Verbeuren och förre Soilworkaren Henry Ranta. Ovanpå denna kompott lägger han så elva olika sångare som var och en skrivit texten till sin egen låt. Och detta hopkok lyckas över förväntan! Det blir varken upprepande eller splittrat. Upplevelsen av en helhet, inte ett hopplock av olika stilar, borgar naturligtvis producenten och instrumentalisten Wichers för. Samtidigt får varje vokalist gediget utrymme att prägla "sin" låt. Öppningsspåret Dysfunctional Hours med Anders Fridén låter kanske t o m mer In Flames än In Flames eget senaste singelsläpp, Abnegation. Sjunneson/Johansson sätter en tydlig Sonic Syndicate-prägel på The Gilded Dagger och Pain är en given association när Peter Tägtgren sätter tänderna i Schizo, osv.Klart att det finns starkare och något svagare spår på plattan, till de senare hör Paper Trail med f d Anthrax-sångaren John Bush och Soilworksångarens The Dawn of All. Till höjdpunkterna hör My Name Is Fate med Mark Osegueda från Death Angel och Cold Is My Vangeance med Maurizio Iacono från Kataklysm. Andra toppar är de ovan nämnda spåren med sånginsatser av Fridén, Tägtgren och Sjunneson/Johansson.
"Out of the Dark" gör verkligen sin tjänst som jublieumsplatta, en kalaspresent till den som gillar melodiös metal men inte snöat in på vissa band utan gärna plockar de bästa bitarna ur chokladasken. Något som, tillsammans med systerplattan, utmärkt visar upp en god del av vad Nuclear Blast har att bjuda. Jag har hittat mina favoriter och andra hitta säkert sina. En önskedröm vore det att en gång få se hela detta album framföras på scen med Wichers, Verbeuren, Ranta och alla de elva sångarna. Men detta lär inte hända. Wichers har, med något undantag, inte ens mött de olika vokalisterna i produktionsprocessen, utan sången har spelats in av var och en på "hemmaplan". Så vi får vara väldigt nöjda att de har samlats i albumets gemenskap till lyssnarnas fromma!
En platta således med dalar och toppar – men inga floppar. Stor ära går till Peter Wichers för produktionen och helgjutenheten på plattan vilket ger högsta betyg. Dock ska inte bara helheten bedömas utan även delarna och därmed också dalarna, och då landar vi totalt på betyg 8.
BiblioteKarin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar